Vaknade vid 05 och hade svårt att somna om och vid 07 gav jag upp och duschade, packade min påse med dator, böcker och annat och gick ned för att äta frukost. Pratade kort med Jacques Vallee som var på väg att avsluta sin innan jag gick iväg mot universitetet.

Det här med tidsomställningen visar sig ju på morgnarna då kroppen av någon dum anledning tror att det är mitt på dagen men nu kom jag i alla fall iväg i tid och hann prata med lite folk innan programmet startade klockan 09.

Det skulle bli en intensiv men bra dag i konferenssalen där chefen för universitetets specialsamlingar, Amanda Focke, öppnade dagen med en digital tur till arkivet. Intressant att få veta lite mer om samlingarna som var intressanta eftersom de kommer från personer som Jacques Vallee, Whitley Strieber, Ed May, Larry W. Bryant och Richard Haines med flera. Men storleken är inte särskilt imponerande då det bara rör sig om drygt 230 lådor, och då talar vi inte om flyttlådor utan mindre saker.

Sedan var det min och mina kollegor från en del andra arkivs tur. Ni kan se oss samlade på bilden ovan. När det blev min tur berättade jag kort om AFU, tackade arrangörerna och rullade sedan igång den åtta minuter långa film som jag och Kjell Törnlund gjorde veckan innan jag åkte till Houston.

Det var ingen tvekan om att de som tittade blev mycket imponerade och jag fick möjlighet att svara på en rad frågor och utveckla idén om AFU under de 90 minuter som vår panel hade på sig.

Efteråt kom Whitley Strieber fram och berättade hur imponerad han var över det vi gör och flera andra sa samma sak.

Under lunchen som följde vårt lilla framträdande satte jag mig med Smiles och hans kamrat Greg Bishop som skrivit boken ”Project Beta” (som jag kan rekommendera) och vi diskuterade våra gemensamma intressen medan vi åt vår lunch som i mitt fall var ett antal mackor.

Efter lunch började en programpunkt om paranormal ekologi som jag verkligen försökte hänga med i men det blev oerhört filosofiskt och djupt utan något verkligt konkret så när det blev paus gick jag till Whitley Strieber och undrade om vi inte kunde sätta oss en stund och prata. Vilket vi gjorde.

Whitley mindes väl vårt möte i Stockholm 1988 då jag och Håkan Blomqvist blev de första svenskar att intervjua honom under hans besök för att marknadsföra boken ”Närkontakt” (Communion).

Nu hann vi bara sitta ned en kvart innan det kom en kille från arrangörerna och bad honom komma in för att göra ett ljudprov. Men vi ska försöka ses i morgon igen.

Själv valde jag att skolka även från andra halvlek av den filosofiska utläggningen och gick in i matsalen där Ed May satt. Ed hade kommit fram till mig under gårdagen och sagt att han gärna ville sitta ned och prata och nu fick vi en hel timme för oss själva.

May arbetade under många år med den amerikanska underrättelsetjänstens topphemliga projekt Stargate (det hade fler namn) där en grupp personer genom ”fjärrsyn” spionerade på mål i öst. May har varit i Sverige och vi hade många gemensamma vänner som Göran Brusewitz och Jan Fjellander. När Greg Eghigian passerade bad jag honom att slå sig ned och han och Ed hade också mycket att prata om.

När det var dags för Leslie Kean att tala gick vi in och jag satte mig vid SMiles. Kean pratade inte om det hon blivit mest känd för, nämligen artikeln i New York Times som avslöjade att Pentagon under en rad år i hemlighet undersökt ufofenomen. Istället pratade hon om paranormal fenomen och särskilt om ett brittiskt medium som hon imponerats av och som upprepade 1800-talets ”fenomen” med tutande trumpeter, ektoplasma och vålnader som rör sig i det nedsläckta rummet medan mediumet själv sitter fastspänt.

Det finns så många frågetecken kring detta. Bland annat varför rummet måste vara mörkt för att ”fenomenen” ska materialisera sig. Svaret var, enligt Leslie Kean, att den känsliga ektoplasman skulle kunna döda mediumet som kommer ur det om det exponeras för ljus.

I vilket fall var det intressanta att lyssna till henne liksom till Whitley Strieber som följde efter henne. Whitley gick igenom ett av de brev med en oerhört märklig händelse som han fick efter ”Närkontakt” och som han också blev så pass intresserad av att han reste och träffade familjen som varit med om händelsen där varelser, som oftast liknade människor, dök upp på gården och uppe i träden under vad som verkade ha varit timmar.

Whitley var också klart intressant att lyssna på och vi ska alltså försöka ses i morgon. Pratade med Jacques Vallee om samma sak också innan jag sent omsider lyckades ta mig ut och upptäckte att de andra i min lilla grupp hade åkt till restaurangen som vi skulle äta på.

Men Anna Shparberg kom ilande och hittade mig och så hoppade vi in i hennes bil och tog oss några kilometer söder ut till ett litet centrum där arrangörerna hade bokat ett bord på en spansk restaurang där vi åt tapas och pratade ett par timmar.

På bilden ovan ser ni undertecknad med Blynne Olivieri från University of Georgia, Stephen Miles Lewis som driver Anomaly Archives i Austin, Amanda Focke och Anna Shparberg från Rice University samt Pete McDonnell från Bemidji State University i Minnesota som var nyfiken på hur han skulle kunna starta ett liknande arkiv i sin hemstad.

Det blev en mycket givande kväll där vi kunde utbyta erfarenheter och lyssna till varandras råd.

När vi väl var tillbaka på hotellet kändes det att det varit en lång dag. Men framåt midnatt var jag i alla fall i säng. I morgon blir det ännu en intensiv dag.