Det blev en lång dags färd mot natt på Friends i Solna tillsammans med DN-kollegorna Hanna Fahl och Matilda Källén. Själv var jag där redan vid 13 för att fixa platser åt oss, det är alltid huggsexa om bra sådana, och för att gå på genrepet klockan 14.
Här nedan kan ni se mina bilder från det med 15.000 i publiken. Men först en bild på Cornelia Jakobs och hennes pojkvän och medskapare av låten, David Zandén, på efterfesten på Norra Latin.
Det var härlig stämning i publiken, många barn som det alltid är på det här eftermiddagsrepet som dessutom görs som om det vore på riktigt. Alla kameror och ljus är som under finalen och alla artister har sina scenkläder på sig.
När jag satt där och väntade ko Tusses manager Tanja Tabrizian förbi och stannade till eftersom hon kände igen mig från Rotterdam. Hon berättade att Tusse inte kunde vara med i kväll för att dela ut Sångfågeln eftersom han var i Reykjavik och sjöng som en mellanakt i Islands mellofinal.
Det är alltid en utmaning att plåta från rad 29 där vi journalister får sitta. Rätt många unga glada med hattar, ballonger och plakat framför och dessutom dyker det upp kameror som skymmer. Så bilderna är inte lätta att ta.
Efteråt satte jag mig vid datorn i pressrummet och valde ut de bilder som jag ville köra i chatten och så mejlade jag över samma bilder fast i högre upplösning till redaktionen där Björn Nordström skulle ratta det hela under kvällen. För Björn kollar chatten och plockar citat som han sedan publicerar på flaket tillsammans med mina bilder, låt för låt.
När Matilda och Hanna dök upp hade jag hunnit äta några överkokta korvar med bröd (det skulle bli fyra) som också skulle bli det enda jag fick i mig fram till 02 i natt.
Sedan blev det till att skriva. Jag och Hanna delade upp några artister mellan oss för att ha färdigskrivna vinnartexter när allt väl är klart. Då vill vi alltid publicera ”på slutsignal” och då är det bäst att ha garderat sig. Ett år skrev jag tolv olika vinnartexter, en för varje artist. Det gör jag inte längre och i år höll vi oss till fem.
När chatten väl drog igång var det som att sitta i ett ösregn av kärlek och saknad. För många, många av chattarna har följt oss i åratal och längtar efter chatten. Det går väldigt snabbt när allt väl är igång och man hinner knappt titta upp på skärmen en bit bort där vi sitter i pressrummet. Kommentarerna öser in och jag försöker skriva tio, tolv inlägg per låt. En del förskrivna, andra direkt när det händer.
När alla juryns röster är räknade och presenterade brukar det vara dags för mig att gå ned till arenan och börja köa för en vinnarintervju. När hela pressgänget står och väntar får vi följa de sista spännande resultaten direkt bakom parkettpubliken och det var inte att ta miste på Cornelia Jakobs chock när hon vann.
För att få lite klippbilder till den film som vi alltid gör på vinnaren filmade jag en del under omröstningens slut och sedan när Cornelia kom in för att möta oss från medierna. Glad var hon! När det var min tur att intervjua filmade jag den med mobilen i handen och ställde mina frågor under de tre minuter varje journalist får.
Sedan full fart upp till pressrummet igen för att skriva ut intervjun och publicera den direkt ut på nätet.
Allt gick bra, tekniken funkade och när Hanna sagt hej då och gått hem för att ta hand om sina barn hann faktiskt jag och Matilda med bussen till Norra Latin där efterfesten var.
Efterfesten är den stora grejen. Inte för att det är fest, för den ser vi inte mycket av, utan för att artisterna sjunger sina låtar från en scen där vi kan stå alldeles intill.
Men den här gången var scenen tjugo meter bort och mellan oss och den satt artisterna med sina vänner och skivbolagsfolk med flera och skulle äta. Men nu tog de flesta av Mellosångarna mikrofonen i näven och sjöng sig fram till där vi stod.
Själv hade jag tagit mig fram till avspärrningen mot middagsområdet så jag stod bra till när allt drog igång och den alla väntade på var givetvis Cornelia Jakobs – som faktiskt var först ut. Så brukar det inte vara.
Jag filmade och plåtade från min plats och när jag senare på natten, vid 03.30, mejlade in alla klipp till DN så visste jag att allt skulle tas väl om hand. Och så blev det. Först gjorde sociala medier en film av enbart mina klipp och intervjuer och sedan ytterligare en som klipptes ihop med en vinnarintervju som Matilda gjorde vid lunchtid på söndagen.
I år fick vi ingen mat och den dryck som vi suktat efter fick vi köpa. Tidigare bjöds SVT på lite av varje. Men nu var det bara att jobba på med magen tom.
När jag äntligen kände mig nöjd packade jag ihop mina saker och ringde efter taxi. På vägen ut blev jag hejad på av en vän från radion och vi blev stående och pratade en bra stund. Sedan kom Motörheads tidigare trummis Mikkey Dee och vi hann också prata en stund innan det var dags att kliva i taxin och åka hem.
Hemma i köket bredde jag mig ett par mackor och tog en kall öl innan jag sate mig och började skicka in filmerna till redaktionen. Efter 04 var jag i säng efter en mycket lång arbetsdag.
