Vaknade halv åtta men lyckades somna om så det var nära att jag missade frukosten som visade sig stänga 09. Ibland kan man ta det lite för lugnt på morgnarna. Men ner hann jag och det blev ett gäng pannkakor, en macka och så givetvis vita bönor med bacon och äggröra.

Måste erkänna att jag blev lite brydd när servitrisen bar in 50-talet nygräddade pannkakor två minuter inna frukosten skulle stänga men när jag var tillbaka på Mittlandia vid lunchtid fattade jag. Då serverades det ärtsoppa och pannkaka.

Inte så mycket att hitta på i Ånge en torsdag. Men jag gick i alla fall till bokhandeln för att kika runt lite. Välsorterad och fin på alla vis. Jag satte mig i en fåtölj och pratade med den unge ägaren i säkert 90 minuter och under den tiden kom det in tre kunder. En som ville köpa en sagobok, en som var ute efter en kalender och en som ville köpa en traktor som han skulle ställa på en nyligen bortgången väns kista. Det fick bli en frontlastare.

Tog en sväng på Coop och köpte en macka och en dricka att ha med på resan hem. Den skulle ta fem och en halv timme. Landade på Mittlandia en stund innan tåget kom och tittade på nyheterna som rullade på teven.

När jag satt där kom det fram en man och sa lite oväntat: ”Keep up the good work!”. När jag frågade honom om han varit en av dem som lyssnade på mig i går så sa mannen att han tyvärr inte hade kunnat det. Istället berättade han att han tagit en film (oklart när) på något för honom okänt och sedan skickat in till UFO-Sverige. Men inte fått någon återkoppling.

Sådant gillar jag inte att höra men mannen fattade att vi inte hinner svara alla. Nu bad jag honom i alla fall att skicka filmen till mig med sin berättelse så får vi se vad den visar. Den lät i alla fall intressant av det han beskrev.

13.25 gick så tåget. Flera plusgrader varmt och en klarblå himmel till en början men snart blev molnen tätare och himlen lätt dramatisk när vi kom neråt kusten. Och till slut var det kolmörkt.

Ägnade mig åt att läsa DN på nätet, hålla kontakt med norska ufologer, svara vännen Niklas som hittat ytterligare Kalle Anka-tidningar med tefatsmotiv och tittade en stund på damernas skidskytte i telefonen. Det verkar finnas en oändlig mängd av tefat och ufo i Kalle Anka genom åren.

Pratade med Niklas och med Anneli också och skrev några svar på UFO-Sveriges Facebooksida. Hade bland annat en kort ordväxling med två personer som menade att stjärnorna aldrig flyttar på sig. Vilket de gör eftersom jorden gör det och att precessionen bland annat gör att Polstjärnan byts ut med jämna mellanrum.

Däremot ser stjärnbilderna ut på samma sätt under långeliga tider. För även om alla stjärnor givetvis också rör på sig är de så långt bort att vi inte kan se rörelsen med blotta ögat.

Givetvis var tåget försenat och jag fick rusa från perrongen till pendeln som jag precis hann med. Och varför hade jag så bråttom? Jo, klockan 20.30 skulle jag vara med på ett Zoommöte med franska Geipans chef Frederic Courtade anordnat av vår europeiska organisation av ufologer, Euroufonet.

Anneli stod och väntade vid Barkarby så allt gick bra och jag hann hem och till och med äta lite innan mötet drog igång (Anneli hade lagat korv stroganoff). Med och lyssnade var faktiskt Pentagons AARO-chef Jon Kosloski som vi tyvärr inte kunde ställa några frågor till. Men han sa i alla fall hej till oss 58 från 18 länder som var med på mötet som leddes av Edoardo Russo.

Först fick vi en presentation Courtade om vad Geipan gör när de undersöker uforapporter och den var imponerande, men också kände jag igen i princip allt som UFO-Sverige gör redan nu. Sedan blev det en timmes frågestånd där jag ställde ett par.

Det var roligt att se några av mina amerikanska vänner i mötet, som Mark Rodeghier, Barry Greenwood och Robert Powell. Och en väldig massa av europeiska vänner.

Courtade gjorde tydligt att Geipans roll är att hitta förklaringar till det folk ser på himlen, inte att förklara de tre procent (Geipans siffror) som står kvar som ufo varje år. Detta är något för forskarvärlden. Geipan har stora resurser när det gäller att hitta förklaringar men det ingår inte i dess arbete att gå längre än så.

23.30 var det dags för sängen. Då hade jag ätit en andra portion korv stroganoff.

Allra sist på kvällen fick jag ett mejl om en fin donation till AFU. En av dem jag skickat julbrev till hörde av sig från USA med ett erbjudande som är svårt att motstå. Det får jag återkomma till.