Så var det dags för årets första holmgång i badminton. Och i dag fick Stefan plocka upp mig eftersom Anneli hade bilen till yogan. Kallt, minus 10 faktiskt och det har börjat likna vinter.

Som vanligt så här års var det fullt med golfare på Komethallen så vi gled förbi och bestämde oss för att betala på vägen ut. Men det var också många som valt att spela badminton men jag hade bokat vår bana 20 så vi fick vår vanliga plats.

Det blev en rätt okej match, mycket spring, några bra bollar och skönt att få röra på sig. Precis som det ska vara. Och jag lyckades faktiskt vinna denna årets första match med 15–9, 15– och så en förlust i det som Stefan brukar kalla tröstsetet med 11–15.

Hemma vankades det rester med dopp i grytan och nu har tagit oss igenom den mesta julmaten.

Satt framför teven en stund och tittade på skidor samtidigt som jag jobbade med Anders Palms arkiv.

Läste förresten ut min julklkappas-King som är en novellsamling. Som vanligt en fröjd att läsa Stephen King som skriver så bra. Och spännande.

Kikade också på dokumentären Bröder mot världen som i sin andra del tar upp spökraketerna. Ni kan se den på SVT Play och spökraketerna dyker upp någonstans 19 minuter in i programmet. Nu beskrivs fenomenet mycket förenklat som ljus på nätterna när det i själva verket rörde sig om många dagsljusobservationer som var betydligt mera svårförklarade.

Strax före 18 gick jag och Anneli bort till Kalle och Maria för att gå på bilbanefest. På vägen stannade vi till och tittade på Venus som låg alldeles intill månskäran, Saturnus och Jupiter lite längre åt norr och till sist röda Mars som befann sig ännu längre åt vänster. Kallt som bara den var det och gnistrande snö och en gnistrande stjärnhimmel med Orion i söder.

Väl framme blev det vi och deras två pojkar och det bjöds på snittar och cava och sedan en väldigt god gryta med guacamole och en del annat spännande som verkligen fick måltiden att lyfta.

Och runt bordet pratade vi både ufo och platta jorden men också andra konspirationsteorier och hur världen kantrat och många inte längre begriper vad fakta är. Det samtalet, och mycket annat spännande, fortsatte när vi till sist åter samlades runt vardagsrumsbordet för att äta en suverän kaka med glass.

Däremellan hade vi fått en lektion i bilbanekörning. En nästan 15 meter lång bana med fyra spår hade Kalle byggt upp på andra våningen.

Där fick vi en eltion i hur själva banan var uppbyggd och hur en dator skötte om tidtagningen ned till en tusendels sekund. Vi började fatta att detta var ett ingenjörstekniskt underverk.

När vi väl började köra var det bara att inse att Kalle och hans pojkar var riktigt bra på detta. Medan jag själv körde av i varannan kurva (det blev lite bättre med tiden) susade de fram sida vid sida i hög fart och med snygga inbromsningar.

Anneli och Emil fick agera depåtekniker vilket innebar att de fick plocka upp mina bilar när jag körde av banan. Men kul var det!

Till sist var det ändå dags att gå hem. Och klockan 00 kunde vi stänga dörren bakom oss.