Ibland, ganska ofta faktiskt, blir man stolt över våra fantastiska fältundersökare. Som i dag när Landet runt tog upp Sydnytts inslag från Jimmy Lyckbackes och Sara Ohlins besök hos en observatör i Vellinge. Proffsigt rakt igenom. Här fick tittarna se hur noggranna vi är när vi är ute på fältet och det är sådant som gör en ordförande särskilt glad.

Särskilt roligt att vår nyskapade grupp i Skåne får en så fin start!

Landet runt visade också SVT Gästriklands inslag om observationen mellan Enånger och Långvind i Hälsingland från april 1971. Jag har skrivit om den i ”UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar” (Semic 2014) där jag intervjuade hela familjen. Nu var det Mats och Malte Åkerlund, 13 respektive 12 år när det hela hände, som fick berätta hur de mindes händelsen.

Jag fick också vara med på ett hörn och kommentera händelsen som är riktigt underlig.

Titta gärna på inslagen som den knepskalle till stalker som förföljer mig sedan många år, Thomas Nordholm i Malmö, häromdagen påstod att han hade stoppat. I alla fall skrev han det i en blogg för två dagar sedan. Men det var fel som vanligt och jag fascineras av hur en människa kan fortsätta ljuga dag för dag och ändå kunna leva med sig själv.

Eftersom båda pojkarna var kvar över natten så åt vi lunch tillsammans och sedan gick jag, Anneli och Niklas ut i 40 minuter. Snön är snart helt borta. Skönt med en lagom lång, men ganska rask, promenad. Sedan körde jag hem Niklas och Markus tog sin bil hem till sig efter att ha hjälpt Anneli med att fixa mangeln där en duk fastnat och att dammsuga.

I övrigt började dagen med att jag läste en utskrift av natten intervju med visselblåsaren Jack Barber som sändes av sajten News Nation. Tittade på filmklippet som också visades där det påstås att en utomjordisk farkost som såt ut som ett ägg hissades ned på marken av en amerikansk militärhelikopter. Sedan skrev jag en kortare artikel och ringde Tobias som lade ut den på ufo.se.

Som vanligt när en visselblåsare träder fram blir frågorna fler än svaren. En är: Hur kommer det sig att en person som sitter i en helikopter, nattetid, på 45 meters avstånd kan avgöra om ett föremål är utomjordiskt? Bara för att det ser ut som ett ägg? bara för att det inte ser ut att ha unnat flyga? Och vem har påstått att det faktiskt flög? Ingen.

Vi måste kunna tänka oss att föremålet faktiskt legat där av en orsak som Barber inte hade en aning om. Att det kanske aldrig flugit dit utan placerats där av något skäl som han inte var berättigad att få veta.

Men inget av detta frågar Russ Coulthart som har som vana att aldrig ställa några svår frågor över huvud taget. Just nu vet ingen (som har trätt fram i alla fall) hur det äggformade föremålet hamnade där. Eller om det hade några inskriptioner för den delen. Det är omöjligt att se på filmen och med all sannolikhet också i verkligheten. Om det inte hade bestått av bokstäver en decimeter höga.

Jag utger mig inte för att ha svaren. Men jag tycker att någon borde ställa de rätta frågorna.

Fick ett trevligt och peppande mejla från en person vi kan kalla Pelle där han oroas över hur mycket av det som nu publiceras inte håller måttet. Han skriver: …”efter ha följt UFO från ett par år så framstår du och UFO Sverige som de mest sansade, trots att ni blir påhoppade av mer religiösa/troende UFO grupper ska du/ni veta att vi är många som stödjer er. Extra tydligt tycker jag det blir med de s.k visselblåsarna som det nu gått inflation i på andra sidan sjön.”

Och så är det givetvis. De som skriker och gapar om att UFO-Sverige är det sämsta universum skapat är en liten klicka, men en högljudd sådan. Den stora majoriteten är ju de jag möter under mina föredrag och som skickar mejl med positiva ord. Det sporrar och ger oss styrka!

Sist på kvällen blev det teve en stund och även 90 minuters arbete med ABF-planen för en kommande studiecirkel om ufo. Den ska jag jobba vidare med i morgon.

Sist: I dag fick jag veta att UFO-Sveriges tidigare kassör och revisor Eva Sandström gick bort den 26 december. Eva arbetade också med AB Parthenon. Senast vi träffades fysiskt var i maj 2023 och redan då var hon dålig. Det var ett väldigt tråkigt besked. Må hon vila i frid.

23.00 blev det sängen med en bok om hällristningar.