Just nu gäller det att hålla flera grytor kokande. Dels ska min redaktör Andreas hållas matad med ett och annat kapitel då och då och dels så måste Englandsplaneringen sys ihop. Det finns några trådar kvar. Så efter att ha mejlat ett färdigt kapitel om domedagsprofeten Harold Camping såringde jag Margret Fry i Wales för att se om hon fått klart med sin ögonoperation ännu, vilket hon inte hade. Först i nästa vecka vet jag säkert om vi kommer att kunna träffa henne den dag som passar vår planering bäst.
Därefter ringde jag Denis Plunkett utanför Bristol. Denis drev en gång British Flying Saucer Bureau som var en stor och välorganiserad grupp. I dag finns det bara spillror kvar. Vi har träffat Denis flera gånger tidigare och planerar ett besök även den här gången. Nu undrade Denis om vi hade lust att köpa 7–8 lådor med material som han har hemma och det hade vi ju. ”Det är många här som skulle vilja ha det men jag tänkte på er först”, sa han när vi pratades vid. Här finns säkert mycket gammalt och fint ufomaterial.
Bilden här ovan är ett norskt frimärke, designat av UFO-Norge. Det är deras logga som syns i form av ett Hessdalenfenomen fotat någon gång på 1980-talet. Norska postverket tillåter att privatpersoner och föreningar designar sina egna märken som de sedan godkänner. Därefter är det bara att börja klistra dem på kuvert. Något för svenska Posten kanske?
Vännen Bosse i Mariestad hjälpte mig mycket när mamma gick bort. Inte minst med transporter och bärande. Som tack fick han bland annat mammas cykel som han i sin tur gav till sin dotter Hanna. Cykeln stod som vanligt parkerad inne på gården när någon smög in och norpade den i går. Till dotterns och Bosses stora förtret. Men så i dag, när de båda stod på gatan utanför huset vid 21-tiden kommer en kille cyklande förbi – på Hannas cykel!
”Det blev snabba ryck med bilen. Borta vid Mariaskolan, gatan till vänster så ligger cykeln slängd på trottoaren. Vi ser att någon sprungit in i ett rosa tvåvåningshus (hyreshus). Hanna säger att hon är till 90% säker på vem det var. Trist för den grabben!” skriver Bosse i ett mejl till mig.
Maken till klanttjuv får man nog leta efter. Att cykla förbi på stöldgodset framför näsan på dem man stulit ifrån ger nog inga höga IQ-poäng.
Det har regnat så där lite lagom i dag men jag klarade mig torrskodd till jobbet. Satt mest i telefon på vägen vilket numera kan innebära att man svarar på mejl också. Vilket är bra, då hinner man beta av rätt många innan det är dags att logga in på jobbet. Ett smart sätt av en arbetsgivare att öka produktiviteten. Gick direkt till DN.se:s veckomöte som hölls av Hasse Rosén och där jag själv hjälpt till lite i kanten. Hasse pratade om hur vi kan använda Twitter i jobbet och det blev en bra och kreativ diskussion.
Mötet gjorde att vi kom igång lite sent och när jag öppnade mejlkorgen var det bara att konstatera att det ramlat in hel del nytt. Bland annat från en som menade att flygplanens kondensstrimmor i själva verket var något slags kemiska giftmoln som någon otäck myndighet sprider över världen. Hur detta skulle gå till eller varför och vilka konsekvenser det har fått är för mig totala obegripligheter. Jag tror inte en sekund på den konspirationsteorin. Framför allt för att frågan varför någon skulle ägna sig åt att se till så att varje flygplan på jorden utrustades med dessa kemikalier. Det är en operation så stor att den inte går att hålla hemlig.
I dag åt vi nere på kantinen. Ingen succé men alla överlevde.
Skrev om en hackarattack mot två videosajter, strejk på bilprovningen och Obama som ändrat sig när det gäller gayäktenskap. Men också att Tyskland sätter ny press på Grekland och att Grekland ännu inte lyckats fixa en regering. Och så intervjuade jag en mussla till pressansvarig på SAS om en full pilot som gripits på Arlanda i går. Varför det är en bra taktik att inte spela med öppna kort när det gäller ett så allvarligt ärende är en gåta för mig. Dessutom ringde SAS tillbaka till mig först efter tre påringningar och över en timmas väntan. Det är inte okej.
