Efter att ha lämnat Bob Rickard (vaken) och de sovande kamraterna Anders och Carl-Anton i London hamnade vi en ordentlig bilkö på M25 på vår väg till Oxford och Contact Internationals Fran Copeland och Geoff Ambler. När vi väl svängde upp längs M40 mot Oxford möttes vi av en annan monsterkö i motsatt riktning efter en större bilolycka. Fran tog emot oss med öppna armar och var sin kindpuss innan vi tankade in en ny version av deras ufogrupps hela arkiv som Leif på AFU har skannat åt dem. Men målet var Geoff som bor i Wheatly en bit utanför Oxford.

Hemma på bordet i huset i det lilla samhället hade Geoff plockat fram en hög med gamla tidskrifter och ett antal utländska böcker på språk han inte själv kunde läsa. Där fanns bland annat två böcker på svenska skickade till Brinsley Le Pour Trench och signerade av Edith Nicolaisen med dedikationer. Kul att få med oss hem.

Geoff gav oss också en rulle med mikrofilm som Contact fått från NICAP en gång i tiden, på den var det amerikanska tidningsartiklar från de stora ufoåren 1966 och 1967. Men han visade också en skum liten låda med ett vitt pulver som han hade hittat i sovrummet för manga år sedan. Enligt Geoff var det en pappersnäsduk som genom något slags paranormal process hade förvandlats till smulor över natten. För att visa detta pendlade han över pulvret och pendeln fick väldiga utslag. Det var bara det att han själv rörde våldsamt på handen under tiden vilket inte imponerade så värst mycket på oss. Håkan var dock snäll och sa att han kände en viss värme när han höll handen över lådan vilket gladde Geoff sedan jag sagt att jag inte kunde känna ett dugg.

Men tidskrifterna och böckerna var fina och de blir ett fint tillskott till AFU.

Efter att ha guidats ut mot A34 fortsatte vi mot Winterbourne utanför Bristol men stannade till för frukost på en av Englands många suveräna serviceanläggningar på vägen. Snart därefter var vi hemma hos Denis Plunkett, en gång ordförande i British Flying Saucer Bureau men i dag en gammal man som börjar tappa orden och som har varit mycket sjuk. Han var glad att se oss och vi satte oss i trädgården och pratade ufo och annat innan han tog oss med till garaget där han lagt upp ett antal tidskrifter och annat som vi packade med oss. Kvar har han en hel del böcker och en del annat men det ville han just nu inte skiljas ifrån.

På kvällen blev det att resa tillbaka till Oxfordområdet, till Valentine i Benson. Och det är har vi bor i natt. Valentine Ward är Hilary Evans dotter. Hon hade lite fler böcker och papper från Hilary som låg och väntade på oss, men inte särskilt mycket. Nu var det mest trevligt att sitta ned och prata en stund i familjens trädgård medan barnen rusade omkring och höll hennes uppmärksamhet delad mellan oss och dem. Ovanför höll den intilliggande RAF-basen helikopterövningar vilket inte spred någon större frid medan gladorna, som heter Red Kites på engelska fick vi lära oss, gjorde sitt bästa för att visa vilka som var de bästa flygarna.

Familjen har fortfarande kvar det hus som Hilary bodde sina sista månader i och som jag och Håkan bodde i vid vårt senaste besök förra året. Det ligger bara ett kvarter längre bort. Och det var där som vi skulle plocka upp alla sakerna men framför alt lämna det vi fått in tidigare på dagen eftersom vi inte ville åka med halvfull bil vidare upp till Wales i morgon. Pratade en god stund med en grannfru som sa att hon aldrig kunde tanka sig att flytta från Benson.

På kvällen blev det middag då Valentines man Damien hade kommit hem från London där han jobbar. Vi pratade på om AFU och Mary Evans Picture Library och en massa annat och jag visade de nya filmerna från AFU vilket alltid imponerar på folk. Framåt 01 var det dags att sova en stund.

Denis Plunkett framför en hylla med ufoböcker i sitt garage.

Denis och jag i familjens trädgård.

Jag och Håkan tar igen oss i Valentines trädgård med en god ale.

Vi lärde oss namnet på glada, Red Kite. Och de fanns över allt i Benson.

En annan sorts fågel som flög över Benson.

Valentine med en av pojkarna.