När jag slog en signal till Mariestadsufologen Henry Svenssons sambo i dag väntade jag mig fortsatt dystra nyheter om 91-åringen. Senast jag träffade honom låg han på KSS i Skövde och var inte möjlig att föra ett vettigt samtal med. Han hade hamnat på sjukhus efter att ha fallit och blivit liggande på golvet en hel natt och det stod inte alls bra till med honom.
Men! I dag var han tillbaka och lät precis som vanligt. Jag kunde gratta honom på 91-årsdagen men framför allt till att han var tillbaka hemma igen. Vi pratade en stund och kom överens om att ses så snart jag hade vägarna till Mariestad igen. Skönt att det har gått så bra för honom, jag hade verkligen inte trott att Henry skulle komma på benen igen. Men det är otroligt starkt virke i honom.
Henry har betytt otroligt mycket för mig, inte minst i början när jag var ny som ufointresserad. Han var den som visade vägen och som hade massor av spännande fall att berätta om. Utan honom hade vi unga pojkar i nybildade UFO-Mariestad kanske bara känt att ämnet var något man läste om – nu fick han oss att också åka ut för att undersöka det folk rapporterade.
På förmiddagen har jag också gjort iordning ett stort antal bilder från BUFORA-konferensen och mejlat till Matt Lyons i BUFORA. I ett mejl skriver han att de själva hade så mycket att göra att de inte hann ta några egna bilder! Så nu undrade han om jag kunde hjälpa till med detta. Det kunde jag så nu är de väg.
Innan bussen gick så ringde jag och intervjuade en kille som hört av sig på Facebook. Han hade gjort en intressant observation i slutet på 70-talet då han befann sig i Gråbo. Han berättade hur han och två andra hade sett ett zeppelinarliknande föremål komma över trädtopparna för att efter ett tag börja röra sig nedåt ”som när ett barn gungar”. När det försvunnit bakom träden dröjde det en stund innan det hastigt steg upp mot himlen, med den breda ändan uppåt, och snabbt försvann.
På jobbet har jag bevakat partiledardebatten som jag direktrefererade i 90 minuter och dessutom skrev jag om Radiosportens miss när man under webbdirektsändningen av matchen AIK–Gefle i dag plötsligt lät en person kalla några av AIK-spelarna för ”svartingar” rakt ut i etern. Denne ”någon” visade sig snabbt vara teveprofilen Bosse Hansson som knackat på hos Mats Strandberg i hytten och bett att få komma in och värma sig.
Jag ringde Radiosportens chef som inte var glad över det inträffade.
Har varit fortsatt snuvig i dag och försökte sova ut till 10. Det hjälpte nog lite. Men på kvällen började näsan rinna igen. Blev lite gladare av besöket på La Barca med Ole, Bosse och Staffan där vi alla beställde entrecôte.