I dag har jag intervjuat psykologen och parapsykologen Chris Roe från Storbritannien. Men det var nära att jag inte hann ta mig dit i tid. Orsaken stod att finna i min mobiltelefon som jag ställt för väckning i morse. 08.30 för att vara på den säkra sidan. Men jag hann gå upp innan klockan ringde vilket var bra visade det sig. För när jag en stund senare satte mig vid datorn för att skriva till några ytterligare frågor som jag hoppades kunna ställa till professor Roe när vi skulle ses 10.30 så såg jag att datorns klocka visade 09.32. Inte bra.
Inte bra alls till och med. Plötsligt hade jag mindre än en timma på mig innan jag skulle möta Chris Roe på hans hotell på Söder. Snabbdusch och tandborstning och så iväg till bilen, full fart till Barkarby för att hitta en parkering på den ofta fulla långtidsparkeringen (gick bra), språngmarsch till pendeln och sedan väntan på att den skulle komma. Vilket den gjorde 10.03.
På Centralen var det bara att ta det långa benet före till tunnelbanan och så vidare med den till Slussen och full fart till hotellet. Och tro det heller inte, jag hann i tid. Orsaken till eländet var att jag inte hade ställt om klockan från Lissabontid!
I lobbyn väntade Göran Brusewitz, ordförande i Sällskapet för parapsykologisk forskning, och tillsammans gick vi sedan upp till Chris Roes rum så snart han kommit ned och mött oss.
Vi hann prata i en timma sittande på Chris Roes minimala hotellrum där jag och Göran fick var sin stol medan intervjupersonen själv slog sig ned i sin obäddade säng. Liksom de flesta andra parapsykologer var Roe en försiktig general och det är få forskare som ligger lika lågt när det gäller det egna ämnet som just forskare inom parapsykologin. Samtidigt var det ingen tvekan om att han brann för det han höll på med.
Fältstudier var inget för Chris Roe utan han ville helst plocka in sina studieobjekt in laboratoriet för att kunna kontrollera så många parametrar som möjligt. Samtidigt var han djupt intresserad av människor spontana upplevelser och poängtera att man måste ta folk på allvar.
När vi slutligen skildes åt efter en del fotograferande så lovade Roe att skicka sitt föredrag, som han höll i Göteborg och Stockholm under sin korta vistelse i Sverige, på epost till mig. Chris Roe var en positiv bekantskap.
Den som vill se en av 1950-talets mest excentriska kontaktpersoner i aktion kan ta sig 30 minuter och kika på detta underbara program från BBC från 1959. Värt varenda investerad minut. Varför finns det inga sådana personligheter i dag? Klicka här och fascineras!
Och så, äntligen, börjar det bli dags för National Geographics ufoserie att sändas, en serie som jag har hjälpt till rätt mycket med för att uttrycka det hela milt. Visserligen inte förrän nästa år men datumen är följande enligt ett mejl jag fick i dag:
Episode 2 features the Mora case and will be aired in Scandinavia on the 15th January 2013 at 22:00.
Episode 5 features the Ghost Rockets case (including Bo and Liz Berg’s story) and will be aired on the 5th January 2013 at 22:00.
Episode 7 features the Cessna case will be aired on the 19th February 2013 at 22:00.
Ska bli spännande att se vad de har fått ihop av allt detta.
När jag väl varit hemma och vänt (hann stoppa i mig ett paket färdigmat och ladda in bilderna i datorn) var det bara att börja jobba.
Kvällen på jobbet blev lugn utan större distraktioner. Avbrott för en vandring över bron till Rosa Drömmar där jag, Ole och Staffan stämt träff med Mats Sjöberg som vi jobbade tillsammans med fram till hans pensionering. Mats berättade att han drabbats av en mindre stroke tidigare i år men nu repat sig. Inte så kul eftersom han ramlade ihop en bit från sin bostad men hittades av en granne som larmade ambulans.
Anneli ringde och berättade att hon fixat två biljetter till Bruce Springsteen i maj. Trevligt!
