Så har jag och Stefan slagit den sista bollen över nätet (och i detsamma) för det här året. Och allt ställdes på sin spets i denna den sista ödesmättade matchen då ställningen inför den var 18–18 i matcher. Kan villigt erkänna att det är helt okej att förlora mot en kille som Stefan som spelar bra badminton mest hela tiden. Men det är också helt okej att vinna över honom!

Innan jag kom så långt som till Spånga – där våra duster äger rum – väcktes jag i ottan av Niklas som hade fått Radio Jämtland i luren i tron att det var min mobil. Tjugo minuter senare satt jag och pratade i deras morgonprogram och ämnet var inte helt oväntat nyårets förväntade våg av thailändska rislyktor och deras förväxling med något betydligt konstigare. Alltså det som TT skrev om i går och som Tobias Lindgren dessutom fick möjlighet att berätta om på Ekot under söndagen.

Jag hann i alla fall berätta om dessa varmluftsballonger och vad de ställer till med för oss i UFO-Sverige, dra en misstolkningsberättelse från Jämtland som nämna ett bra fall från samma landskap.

Också Radio Skaraborg ringde och ville att jag skulle prata i samma ärende, men först på torsdag. Där är jag ju en ”lokal” kändis i och med att jag kommer från Mariestad, så alla försök att få dem att tala med Tobias Lindgren var futila.

Tobias har förresten varit med i radio Kronoberg, P4 Extra och TV4 Nyhetsmorgon och pratat ufoballonger under dagen och så har jag hjälpt Radio Sjuhärad att få tag på vår fältundersökare i Borås, Christoffer, som också han fick prata om dessa ballonger. Hyfsat genomslag får man säga.

Badmintonen ja, den var som vanligt klockan 11 och då hade jag varit vaken sedan 07.30 med radiointervju, prat med Tobias och så satte jag mig och läste en stund i väntan på att klockan skulle gå. Att lägga sig igen var knappast att tänka på.

Det blev en underlig match. Jag insåg att första set var en nödvändighet för att jag skulle ha en chans så där satsade jag mitt krut. Och det lönade sig eftersom jag vann med klara 15–8. I andra var det hårdare tag. Låg under med 11–13 och kände återigen att om jag inte vinner nu så lär jag nog riskera att torska i tredje också. Så med en del tur och några goda bollar vände jag till 15–13 och så var faktiskt segern klar redan efter två set. Inte så vanligt. Tredje set blev ännu konstigare då jag hamnade i underläge med 1–7 för att vända till 15–7; 14 raka bollar! Nåväl, årets matchserie är slut och jag vann den med minsta möjliga marginal 19–18. Och kul har vi haft båda två.

Efteråt följde jag med Stefan hem och plockade upp två kassar med böcker som han skänkt för att sedan dra direkt till en annan bokhämtning, den här gången hos en dam på Stora Essingen där jag lastade in åtta kassar till.

Stannade sedan i Vällingby för att handla öl och skumpa till i morgon och där fick jag också äntligen tid att äta, det blev en Big Mac med vatten. Kön på Bolaget var enorm! Hyllorna rensade och folk slussades in med hjälp av en vakt.

Bättre mat blev det i kväll då vi doppade i grytan för sista gången den här julen. Är det något jag kommer att sakna så är det just dopp i grytan. Dessutom är skinkan nästan slut, bara några få skivor kvar nu. Julen håller verkligen på att ta slut.

I kväll har jag suttit med frimärkena en stund eftersom Ole i Oslo skickat mig några nya. Man tackar! Lilla julafton infaller allt som oftast numera. Jag tittade på ”Äkta människor” på SVT Play med Anneli och satt i några timmar och hjälpte Niklas med att gå igenom hans C-uppsats. Dessutom har Markus suttit på andra sidan och jobbat med en skoluppgift.

Men nu har jag ont i huvudet efter för lite sömn, för lite vatten och säkert också något annat. Sova väntar, men först en stunds läsning i boken!