Mejlkorgen vilar aldrig så jag började dagen med att jobba lite med Nammajaure II och och en del annat som behövde besvaras så snabbt som möjligt. Men viktigast var ett mejl från en Facebookvän som påpekade att en diskussion på UFO-Sveriges Facebooksida nu hade gjort att ett vittne till en händelse förra året inte längre ville tala med vår undersökare. När jag läste igenom inläggen var det bara att hålla med, flera av dem var idiotiska och handlade inte om själva händelsen utan gav sig på observatören på ett sätt som inte är acceptabelt.

Problemet med en sådan här öppen Facebooksida är att den inte går att kontrollera utom i efterhand. Detta betyder att inlägg som UFO-Sverige inte står för, utan som skrivs av utomstående, kan tolkas som att vara våra åsikter. I själva verket är det endast sådant som skrivs under UFO-Sveriges logga som är publicerat av oss som har rätt att skriva i UFO-Sveriges namn.

Om dessa inlägg går över gränsen ska vi ha kritik för det. Men så var det inte i det här fallet.

Man önskar bara att folk kunde lära sig att skriva hänsynsfullt och att ha respekt för andra – även om de inte känner dessa.

Detta med öppenheten är Facebooks baksida men något man måste lära sig att leva med. Och som vi alla måste lära oss att sköta på ett snyggt sätt.

Lunchen hemma samlade hela familjen vilket alltid är trevligt. Sömniga pojkar som gick och lade sig efter mig i natt. Och eftersom jag kom i säng vid 03 så kan ni räkna ut varför de inte var så pigga.

Kvällen på jobbet kom mycket att handla om Philip Seymour Hoffmans överdos (som det verkade) och död i sitt hem på Manhattan. Många minns honom från den andra ”Hunger Games”-filmerna. Men han var en bred skådespelare med väldigt många roller under sitt 46-åriga, alltför korta, liv. Jag skrev om händelsen under ett antal timmar, dels själva nyheten men också en artikel med kommentarer från vänner och kollegor.

Kvällens mat blev en Husets toast på La Barca med Staffan.

Dimma över DN-skrapan i kväll.