Klockan 06 ringde klockan och 06.20 pratade jag månförmörkelse i TV4:s Nyhetsmorgon. Som tur var per telefon så jag kunde sitta i morgonrock. Det blev ett superkort inslag, kanske bara två minuter, och jag hann inte ens med att säga när nästa månförmörkelse blir synlig i Sverige. Vilket är den 28 september nästa år för er som undrar. Nå, allt gick väl bra i övrigt och sedan var det bara att säga lycka till till Markus, som var uppe även han, och som skulle åka till ett golftest.

Lyckades somna om till slut och gick upp vid 09 som jag egentligen hade planerat. Nu för att sätta mig vid datorn och jobba med nästa nummer av UFO-Aktuellt. Men ett antal mejl trängde sig på och jag svarade på de mest akuta först.

Sedan pep jag iväg till Spånga för att spela badminton med Stefan. Och det blev en rätt utdragen och stundtals tuff match som Stefan dock tog hem med 10–15, 16–14, 9–15 med mina siffror först. Många roliga bollar men lite väl många egna misstag från mig också.

När jag konstaterat att det inte var min tur att få Nobelpriset i litteratur i år heller så klev jag iväg till Erikshjälpen en stund innan jag åkte hem. Hittade ett par skivor och ett par böcker som var intressanta nog att investera några tior i. Dyrare än så blir det ju inte.

Hemma igen åt jag en snabb spaghetti och plockade ned tvätten. Det hade också kommit en sändning frimärken från Norge! Ole hade lyckats hitta två äldre svenska frimärken med Mariestadsstämplar. Inte illa, det måste jag säga.

Jobbade på med UFO-Aktuellt några timmar med avbrott för fotboll. Sverige spelade hemma mot Ryssland i EM-kvalet för herrar. Och som vanligt är det bara att konstatera att Sverige inte är ett bra lag. Många spelare håller sorgligt låg standard och den straff som Sebastian Larsson brände, och som nu kan komma att kosta oss en plats i EM, var en nybörjarstraff slagen precis där målvakten vill ha den. Ola Toivonens mål till 1–1 och spelet fram till det var nog matchens enda glädjeämne ur svensk synvinkel.

Vid 23-tiden ringde Håkan E och berättade att hans Birgitta gått bort strax före 21. Så fruktansvärt tråkigt. Birgitta var sjuk och det såg inte bra ut för henne men att det skulle gå så fort det hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag talade med henne lite kort i måndags, då var hon fortfarande hemma.

Birgitta var en av de mest positiva personer man kan tänka sig. Alltid glad och alltid med en glimt i ögat. Också i måndags när jag frågade henne hur det var så svarade hon optimistiskt även om hon lät trött på rösten. Det är väldigt, väldigt tråkigt att hon är borta, och det alldeles för tidigt.

Håkan Ekstrand och Birgitta Jonsson på AFU 1993. Bilden tagen av Håkan Blomqvist.

Dagens sändning från Ole.

Och de två frimärkena med stämplar från Mariestad.