Artikeln här ovan var publicerad i Hudiksvalls Tidnings och Ljusdals-Postens gemensamma helgbilaga den 29 november och handlar om ett fall ur min senaste bok ”UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar”. Artikeln, som upptar hela förstasidan på bilagan och ett uppslag inne i den, är skriven av journalisten Fredrik Björkman och är riktigt bra. Journalisten har lyckats fånga både mystiken och det seriösa bakom UFO-Sveriges ansträngningar att ta reda på vad det kan ha varit som orsakade observationen. Han låter mig komma till tals på ett nyanserat och lite djupare sätt, vilket det inte alltid finns plats till i tidningarna.

Hörde också av en kamrat att jag varit på Discovery Channel ett antal gånger den här veckan. Lustigt nog i ett inslag där jag sitter hemma i köket och berättar om pilotens ufojakt från 1977. Alltså precis den händelse som Aftonbladet teve påannonserade men aldrig tog upp i intervjun med mig i tisdags.

Förmiddagen ägnade jag annars åt att jobba med ett nytt kapitel till den nya upplagan av min ufobok som ska ges ut senare i vår eller före sommaren.

Fick mejl från dokumentärfilmarna i Malmö som ville boka tid för ett möte mellan mig, Anders Liljegren och några av de danska programmerare som jobbar med en webbplats med spökraketmaterialet. En sida som ska presenteras i samband med dokumentären. När jag kom till jobbet förklarade jag för en av cheferna att jag skulle behöva låna ett mindre mötesrum så att vi kan träffas här innan jag börjar arbeta, vilket jag fick ja till.

Svarade också ja på en förfrågan från Björn Wahlberg i Tintinföreningen som undrade om jag kan skriva ett kapitel till nästa årsbok. Temat ska vara Jacques Bergier som av Hergé användes som förebild till vetenskapsmannen Mik Ezdanitoff i ”Plan 714 till Sydney”. De båda har dessutom stora likheter rent utseendemässigt. Nå, Tintin och hans vänner möter ju en von Dänikien-inspirerad värld när deras kapade plan tvingas ned på en ö. På ön möter de även Ezdanitoff och ett flygande tefat har också en viktig roll i det hela. Det ska bli kul att skriva lite om detta.

På vägen till jobbet lät jag mig uppslukas av Stephen Kings nya bok ”Väckelse” som kom med posten i går och som jag hann läsa 42 medryckande sidor i på vägen till DN. King är bra och blir bara bättre. ”Väckelse” kommer att bli en bra reskamrat under några veckor.

I dag lyckades USA skicka upp rymdskeppet ”Orion” vilket betyder att man nu åter tar ett steg mot bemannade rymdfärder. Det skrev jag om. Det ska bli riktigt spännande att följa detta nya program som i mångt och mycket liknar månprogrammet ”Apollo” på 60-talet.

Jag och Staffan gick på Lilla Asien där jag åt biff med lök och Staffan bläckfisk.

Hemma väntade Niklas när jag kom hem, Anneli är i Örebro och stöper ljus i helgen och Markus låg oväntat och sov. Så Niklas och jag testade en julöl som jag köpte innan jobbet började i dag: Sigtuna Winter IPA (ekologisk). Och den var inte så dum tyckte vi båda två. Bäst hittills även om den saknade en del sötma enligt mitt sätt att se på julöl:

Så här är listan från 0 till 10 – just nu:

7 Sigtuna Winter IPA, ekologisk (bra och trevlig men med en oväntat tunnhet i slutet)
6 Eklöws Julöl (okej men inte den rätta tomtekänslan)
5 Anderson Valley Winter Solstice (en smak man inte glömmer men heller inte suktar efter)
5 Lagunitas Holiday Ale (saknar julens sötma)
4 Anchor Christmas Ale (blek version av tidigare succéer)
3 Slottskällans Winter Eko (slinker ned utan att skapa några minnen)
1 Mikkeller Holiday Ale (smak av vinterdäck)

Drack ölen tillsammans med två hårdbrödmackor med leverpastej och smörgåsgurka och min Stephen King-bok i läsfåtöljen.