I dag tog jag, Anneli, Stefan Roslund och Andreas Ohlsson bilen till Norrköping för att se ”Ghost Rockets” på stor bioduk på Cnema på Kungsgatan. 130 personer löste biljett vilket var riktigt bra. Nu bjöd AFU en hel hoper gamla och nya medarbetare vilket bidrog till den fina publiksiffran.

Innan vi kom så långt hade dagen börjat i ottan med besök av snickarna Ulf och Johan vid 07.30-bläcket. Tillsammans med mig och Anneli gick vi igenom garaget och hur det nya skulle kunna se ut. Vi får en offert i nästa vecka, lovade Uffe som gjorde om vår hall för ett par år sedan.

När jag ändå var uppe så passade jag på att rensa garaget från en massa skrot och skräp och när Niklas väl slog upp sina ljusblå hjälptes vi först åt med att fixa hans deklaration och sedan att få upp en del virke som legat i garaget till vinden.

Vi fixade lunch tillsammans innan Niklas stack till en kamrat och jag satte mig och skrev klart mitt lilla föredrag som jag skulle inleda kvällens biovisning med.

Strax för 15 dök Stefan upp och då var Anneli redan hemma, Andreas hade vi bestämt att plocka upp vid Stora Mossens tunnelbanestation, något som visade sig blir lätt komplicerat eftersom köerna in mot stan var enorma och långsamma. Ganska snart insåg jag att vi skulle få ont om tid för att hinna till Cnema till 17.15 som jag siktat på och som tur var slapp vi svänga in till Stora Mossen utan jag kunde ringa ut Andreas som hoppade på längs Drottningholmsvägen.

Innan vi var ute ur stan visade gpsen att vi skulle komma fram tidigast 17.30 men vad värre var var att bensinmätaren pekade på att vi skulle kunna ta oss fram precis på håret innan soppan tog slut. Och eftersom det var bråttom ville jag inte gärna stanna och tanka.

Med ett öga på mätaren och ett på hur långt bensinen skulle räcka enligt bildatorn fick jag anpassa hastigheten för att köra bränslesnålt men inte för långsamt. Till slut kom vi fram och då var de flesta andra redan på plats i foajén, men eftersom vi var så sena fick jag gå raka vägen in i salongen med en tekniker för att se så att min presentation skulle fungera.

Det gjorde den inte. Inte ett spår av bild på den stora bioduken. Och teknikern hade inte en susning om vad som hade gått fel. Vi bytte ut sladdar, startade om datorn, kollade inställningar, bytte dator – men inget hände. Och till slut var klockan 17.56 och bara minuter återstod till dess att publiken skulle släppas in.

Då, utan att någon av oss visste varför, syntes plötsligt bilden på vita duken, jag bytte tillbaka till min dator (som plötsligt fungerade den också) och någon minut efter 18 kunde så publiken släppas in.

När väl de 130 besökarna satt på plats introducerades jag kort av William Sulka från Cnema och sedan körde jag ett 14 minuter långt miniföredrag om vilka fall UFO-Sverige får in, spökraketerna och visade några bakom kulisserna-bilder från vårt sökande i Nammajaure där filmteamet fick synas så att publiken kunde se hur de hade jobbat.

Efter mitt prat rullade filmen igång och folk skrattade på samma ställen som vanligt: Åt mitt och Steves trasiga paraply, åt Tobias prat med kvinnan som hade sett månen, åt Håkans försäkran att han inte snarkade och åt Gunnars funderingar om att återfödas som en elefant.

För mig var det sjätte gången jag såg filmen och reaktionerna liknade de andra visningarnas. Applåderna var varma och långa efteråt och frågorna positiva och nyfikna. För när projektorn släckts fick publiken ställa frågor till mig precis som på flera andra visningar. Och precis som vid andra tillfällen kom det fram folk och ville prata, berätta om egna upplevelser och få böcker signerade när allt gick mot sitt slut.

Det roligaste var att så många AFU-medarbetare och UFO-Sverige-folk var med och tittade men synd att de flesta hade bråttom hem. Till slut var vi en liten grupp kvar och jag, Aneli, Stefan, Andeas och Thomas Michanek bestämde oss för att gå och äta. Det blev syltan ”God vän” som bjöd på en varierande trubadur prestation, säckpipa (!) och ett raglande klientel. Men min entrecôte var bra för sitt pris (inte i klass med La Barcas dock) och Anneli var nöjd med sin laxplanka. Andreas pizza fick jag dock delvis förbarma mig över.

Sedan var det raka vägen till en bensinmack och för att inte spilla tid och bränsle bröt jag mot några förbudsskyltar så att vi skulle komma snabbt fram. Därefter bar det hem till Stockholm, vi lämnade Andreas i Bagarmossen och Stefan där han lämnat sin bil – nämligen hemma hos oss.

En lång dag var därmed slut – efter att jag bloggat, svarat på mejl, tankat in bilder och ljudinspelningar och plockat ordning på alla pryttlar. Men en kvart över 01 var jag nästan i färd med att borsta tänderna. Nu blev det visst halv två…

Anneli och 129 personer till.

Här har publiken börjat fyllas på.

Anders Liljegren var nöjd med filmen.

En del av UFO-Sverigegänget samlat efter filmen. Anneli, Andreas Ohlsson, Gunnar Karlsson, Stefan Roslund, undertecknad, Thomas Michanek, Håkan Bengtsson, Mats Nilsson, Peter Mörtsell och Anders Liljegren.