Gick upp vid 08 för att hinna filma ett litet inslag som dokumentärfilmarna Kerstin och Michael ville ha för att använda inför lanseringen av Grip, Ghost rockets investigation project, som är det projekt där alla som vill bjuds in för att läsa, kommentera och kanske komma med nya teorier kring spökraketerna med hjälp av de tusentals dokument som nu har skannats in och som ligger ute på nätet.

Det tog ett par omtagningar innan jag var nöjd. Lätt att glömma någon sak som jag borde ha sagt men efter ett tag så satt alla bitarna. Inslaget blir på engelska och så många som möjligt av dokumenten ska också översättas för att vi ska nå en internationell publik.

Satte mig sedan och ringde en man i Malmö som tagit en bild av ett ”molnhål” den 13 januari. Han fick berätta sin historia för mig och sedan kom vi överens om att han skulle skicka sitt foto och jag en bok till honom som ersättning. Molnhål är ovanliga men inte unika. Jag känner till några fler exempel från Sverige och berättar om dem i min bok ”Stora boken om naturfenomen”. Den stora frågan är hur de uppstår. Vad som utlöser att ett antal miljoner små vattendroppar i ett moln förvandlas till is och plötsligt faller och bildar ett hål i himlen.

Vid 11-snåret körde jag till Semic för att träffa chefen Måns Gahrton (till höger ovan) och min redaktör Andreas Nyberg (till vänster). Målet var en lunch där vi diskuterade kommande bokplaner och efter det att den stora sushin var slut kom vi fram till fyra titlar som alla verkade intressanta för båda parter.

Så den först ska jag börja skriva med manus klart i april 2017. De övriga tre ska följa senare.

Givetvis kunde jag inte lämna Semic utan att ha fått med mig fyra kassar med böcker också. Böcker som jag sorterade in bland dem som ska till Tidan när jag kom tillbaka hem. Tillbringade en stund i garaget också där åtta lådor från Semic, som jag hämtade tidigare i veckan, stod och även dessa var tvungna att sorteras eftersom många avd em var returer och skadade, andra fanns i för stora upplagor. När allt var klart åkte jag och Niklas till tippen med bilen full av skräp.

I dag fyller Kjell Eriksson år och det ska inte glömmas bort så jag slog honom en signal och gratulerade. Kjell är en av dem som ingår i ”grabbgänget” från Mariestad. Alltså en av mina rötter tillbaka i tiden men också framåt eftersom vi ses och har trevligt fortfarande. Viktigt.

Fick ett brev från en läsare av mina böcker i dag, en 82-årig dam som skriver för hand med en handstil som nästan inte går att läsa. Hon vill gärna ha svar skriver hon också men har glömt att skriva adressen och namnet får man nästan gissa. Men hon har som tur skrivit ett födelsedatum så i morgon ska jag rings Skatteverket och ta reda på var hon bor. Det är viktigt att svara på brev.

Fick också ett brev från Ole i Oslo med frimärken. Fina saker som ni kan se här nedan. Hade bara ett av breven tidigare så det var ett nöje att plocka in dem i samlingen.

Ett annat brev var postat i Råå och innehöll några delar av ett föremål som av allt döma sprängts utanför ett hus i samhället i september 2013. Mannen som ringde mig i förra veckan berättade att explosionen fick fönsterrutorna att skallra. Men vad är det som har sprängts? Det ska jag fundera på nu. Bild finns här nedan och idéer mottages tacksamt.

Har också svarat på en del andra brev som dumpit ned den senaste tiden. Ibland tror jag att det är jag som ensam håller Posten igång fortfarande.

Vännen Robert på Facebook skickade en spännande länk till en artikel om en stor rymdsten som hade gått in över Atlanten den 6 februari i år. Sju meter stor med en energi som en Hiroshimabomb. Den sågs nog knappast av någon människa förutom den amerikanska militära satellit som fångade den. Sådana här meteorkrockar händer då och då och kommer att fortsätta hända. 2013 störtade en över Tjeljabinsk i Sibirien och skadade 1.200 personer när ljudbangen sprängde tusentals fönster. Och det kommer att komma fler, var så säkra.

Sist på kvällen, efter ”House of cards” med Anneli och Niklas, har jag jobbat en del med marknadsföringen kring ”Ghsot Rockets” eller ”Spökraketerna” som den följdriktigt heter när den får svensk tevepremiär.

Och allra sist hällde jag upp en 10-årig Talisker och satte mig i läsfåtöljen för att läsa slut på ”Boktjuvarna” och därefter ett antal DN-artiklar jag lagt åt sidan för att läsa senare – alltså nu. Avslutade med en 15-årig Bowmore och Alf Åbergs lilla bok om digerdöden. Inte så muntert men intressant.

Anneli börjar nå slutet på sitt tröjprojekt.

Fick de här bitarna med posten i går.

Flera rara rymdbrev från Ole i dag.

Och en del vackra men lite nyare.

Och ett med Tintinmotiv!

Ett av de många spökraketdokumenten har med en observation i Mariestad att göra. Eftersom jag var osäker på namnet på observatören, ”Dr W”, så lade jag ut dokumentet på en sluten Mariestadssida på Facebook, Mariestad förr. Och vips fick jag svaret! Så här lyder texten: ”Red Björk Mariestad meddelat att Dr Willert Mariestads lasarett den 3 augusti klockan 01.56 observerat i nordlig riktning en spolformig kropp med vit-blått sken röra sig hastigt och horisontellt från SO mot NV på obekant höjd.” Den gode doktorn såg säkert ingen spökraket utan en meteor. Ett stort tack till Anders Eriksson som kunde hjälpa mig med namnet.