I dag är det tio år sedan planeten Pluto blev dvärgplaneten Pluto något som jag minns att jag sörjde. Många blev upprörda över att vårt solsystem plötsligt bara kom att ha åtta istället för nio planeter och skolböcker fick skrivas om.
Men det finns de som vägrar godta den internationella astronomiska unionens dom över Pluto. I upptäckaren Clyde Tombaughs delstat, New Mexico, har man klubbat igenom en lag som säger att Pluto är en planet varje gång som den passerar över delstaten. Så fiffigt!
Detta trista jubileum uppmärksammades i alla fall i P4 Extra av Lotta Bromé i dag klockan 14.45 i dag och där var jag med och pratade en stund om fördettingen. Inte på plats, tyvärr, utan inspelad från en intervju över telefon klockan 11. Så lyssna ni om ni vill ha lite fakta om denna iskalla värld långt ute vid randen av vårt solsystem. Eller också så kan ni fortsätta läsa.
Bilden ovan är tagen av Nasas ”New Horizons” 2015 och visar en del av planetens ytan som Clyde Tombaugh aldrig kunde ha anat den då han upptäckte en liten ljusprick i sitt teleskop i Flagstaff i Arizona (där jag och familjen gjorde ett besök i somras). Och det sägs att man valde namnet Pluto och dess beteckning PL för att hedra en annan astronom, verksam vid just Lowellobservatoriet på Mars Hill i Flagstaff, nämligen Percivall Lovell vars initialer alltså skulle ha dolts i namnet.
Att Pluto döptes till Pluto beror inte på Walt Disneys gula hund som också såg dagens ljus 1930. Istället var det sannolikt Disneys tecknare som tog intryck av den nya planeten. Namnet bestämdes efter en omröstning bland personalen på Lowellobservatoriet som fått tre alternativ att välja från: Minerva, Cronus och Pluto. Och Pluto, underjordens gud, hade i sin tur föreslagits av en 11-årig skolflicka från Oxford i England, Venetia Burney, som intresserade sig för klassisk mytologi.
Pluto är en mycket liten himlakropp, med en massa bara 0,2 procent av jordens och en yta stor som Rysslands, och det är inte svårt att förstå att den tappat sin planetstatus. Men det är trots allt inte litenheten i sig som gjort det. För det finns tre kriterier som gör att man får kalla en planet för en planet:
Den ska kretsa kring solen
Den ska vara rund och fått sin form genom sin egen gravitation
Den ska ha rensat området omkring sig från mindre objekt.
Pluto uppfyller de två första men inte det tredje kriteriet.
Nu är Pluto trots detta en intressant plats, något New Horizons upptäckte när sonden började sända tillbaka bilder till jorden. Där ser man en himlakropp som mest liknar en frusen men lätt krackelerad biljardboll med stora områden av kvävebaserad is som 98 procent av ytan och en och annan krater.
Forskare på jorden som studerat sondens bilder och mätdata tror att det kan finnas flytande vatten under ytan. Man har också kommit fram till att lilla Pluto är geologiskt aktiv – vilket var en överraskning.
Så vad blev det då av Pluto när astronomerna bestämde att den inte längre fick vara jordens like? Jo, den blev vad vi i dag kallar en plutoid, en dvärgplanet som i sällskap av bland andra Eris, Makemake och Haumea rör sig i banor utanför Neptunus i vad som kallas Kuiperbältet. Där tror jag att Pluto har det bra.
På vägen in till jobbet fick jag ett mejl från Jonathan Lundberg, reporter på Sydöstran i Karlskrona, som hade filmat något som han inte riktigt kunde identifiera. När jag pratade med honom var han inne på att det rörde sig om en rymdsten som gått in i jordatmosfären. Men, filmen visade tydligt att det var ett flygplan som lämnade en kondensstrimma efter sig. Ett av våra vanligaste misstolkningsfenomen.
Eftersom jag satt på bussen bad jag Johan på rapportcentralen att kolla upp vad det kunde ha varit för plan och det visade sig vara Aeroflots Airbus från Düsseldorf till Moskva som just då befann sig sydost om Öland.
Märkligt nog publicerade Sydöstran inte förklaringen under dagen men senare på kvällen fick jag et mejl från journalisten där han förklarade att man ville vänta med att publicera förklaringen till i morgon. Tveksamt tycker jag. Nu lurar man sina läsare att tro att det är något oförklarligt på filmen.
Åkte in tidigare till jobbet i dag eftersom jag skulle sitta med och förhandla med Anders och Mia mot redaktionsledningens representant. Och det blev en lång men bra förhandling innan det var dags att gå och jobba.
Fick ett bra tips om en sajt där det finns information om hur man kan förklara varför chemtrails faktiskt bara är vanliga kstrimmor för chemtrailstroende. Titta gärna på den!
Kvällens mat fick jag äta ensam – på Lilla Asien. Det blev bläckfisk i svartabönsås. Fick ta med en påse Hoisinanka till Pontus som inte hann hänga med i dag.
Hemresan gick med Johan som bjöd på lite boksnack. Och hemma låg ett brev från England och ett från Finland och väntade tillsammans med ett paket muminböcker från Carl-Anton. Det från Finland innehöll den finska ufoföreningens tidskrift Yhteys men det roligaste var att frimärkena talade direkt till mig. Ni kan se dem här nedan.
Svanmärkt brev från Finland.
I går kväll tog min mejlvän Micael från Upplands-Bro den här bilden av ett norrsken.