Claes, Åsa och Clara har bott kvar över natten och sedan har vi fått rå om dem hela dagen. En dag som slutade med två oväntade gäster plus en väntad i form av Niklas. Ni kan dem här ovan med ett glas skumpa i handen.
Mitt i gästbesöket har jag hunnit sitta en stund och jobba med kursplaneringen men ännu återstår en hel del arbete innan allt är klart. Har också jobbat lite med observationen från Järfälla där en kvinna filmade ett föremål på himlen för några dagar sedan. Johan Gustavsson och undertecknad har gjort en del arbete gemensamt i det fallet.
Clara, som är minst lika bokbiten som jag var i den åldern, kastade sig över böckerna i vårt garage. Ni kan se henne på bilden här nedan. Och visst fyndade hon och hittade en hel del som hon ville ha. Jag tar tjugo kronor styck och pengarna går oavkortat till min ständigt pågående insamling till AFU. Dags för fler att starta sådana? Pengar behövs alltid.
En som ger sitt stöd till AFU i alla lägen är min vän Peter Rogerson i Manchester som inte bara har skänkt tusentals böcker till oss genom åren utan dessutom talar väl om AFU i alla sammanhang. Nu har han skrivit en blogg på Magoniasajten där han berättar om vårt senaste besök i Storbritannien och dessutom uppmanar folk att stödja. Det behövs fler som Peter för att AFU ska få en säker framtid.
Pratade en stund med Anders på arkivet i dag och han kunde bara konstatera att Arbetsförmedlingen tyvärr inte hade gett en av våra tidigare Fas 3-anställda möjlighet att återkomma. Synd givetvis.
Slog också en signal till Ola Hedman i Luleå eftersom han fyller år i dag. Ola och jag jobbade ihop på Kuriren under 80-talet och det är alltid trevligt att byta några ord, även om det går ett år mellan varven.
Men när Anneli och Åsa tog bilen för att åka in till stan och gå på en tornedalska teaterpjäs så fick jag och Claes ta vårt ansvar för att det skulle bli mat till kvällen. Tydliga instruktioner hade lämnats i form av ett recept på en gryta. Egentligen skulle allt vara klart först 19.30–20.00 någon gång då de två skulle ha hunnit tillbaka efter pjäsen men helt överraskande ringde de två timmar tidigare och berättade att de skulle komma inom kort och nu med två – för oss – okända gäster med sig.
Som tur var hade jag startat i god tid, skalat potatis och fixat grönsakerna, skurit köttet och plockat fram allt så det var bara att dra igång med det samma. Vad jag inte hade koll på mitt i grytlagandet var att mandelpotatisen puttrade på alldeles för snabbt! Så när jag till slut lyfte på locket var där en sörja av vatten och potatismos. Bara att kasta.
Och – bara att snabbskala ett nytt gäng potatisar och snabbt på med dem på plattan istället. Och tänk, allt blev klart i tid. Och ätbart var det också enligt gäster och familj.
De två överraskningarna som följde med i bilen var vänner till Claes och Åsa (och Clara) från Örebro med rötterna i Tornedalen. Annette och Åke. Niklas, som också anslöt, hade vi bättre koll på även om Anneli aldrig han plocka upp honom i Vällingby utan han tog sig hit med buss.
Så det blev fullt kring bordet med åtta personer. Och kvällen blev riktigt lyckad. Inte minst med den goda grytan, ostbricka och äppelkaka med vaniljsås signerad Anneli. Men också många spännande berättelser runt bordet. En av dem om hur några små tomteliknande varelser varnat i en dröm för en annalkande eld (genom att bära facklor) och hur personen ifråga vaknat av att någon försökte dra täcket av henne bara för att titta rakt på en av de små ”tomtarna” som precis befunnit sig i drömmen men som nu handgripligen försökte väcka henne.
När hon tittat på ”honom” en kort stund försvann han i form av ett luddigt ljusklot som tog sig ut ur rummet genom en öppen dörr. Efter att ha berättat om det hela för sin man somnade hon om och gick upp en timma senare. Då fick hon plötsligt se sin dotter komma utspringande från en byggnad där hon och hennes pojkvän sovit med svart rök bolmande efter sig. De båda hade somnat från ett ljus som hade tänt eld på en matta som nu glödde och orsakade röken.
Kvinnan insåg nu att hon kanske hade blivit varnad för just detta av ”tomtarna”.
När Annette och Åke visats vägen till bussen så satt vi andra kvar en stund och pratade. Jag och Claes tog en Nikka men Anneli gick och lade sig. Själv kom jag i säng framåt 02.
Clara botaniserar bland böckerna.