Eftersom jag hade en badmintontid med Stefan – och, skulle det visa sig, med hans syster Majvi – klockan 11 så hade jag några tidiga timmar över att arbeta med ett av kursavsnitten som jag och Tobias Lindgren ska hålla på lördag. Hann klart med det mesta och Tobias fyllde på framåt kvällen. Exakt vad vi gjorde kan jag inte skriva men det har med ett fejkat träningsfall som deltagarna ska få grubbla över.

Blev uppringd av Ebbe Schön också och vi bestämde att träffas för lunch om drygt en vecka. Ska bli kul att prata bort en stund med Ebbe som jobbar på en ny bok han också.

Sedan var det dags att åka till Komethallen där en något slak Stefan, som haft en dust med magsjuka i helgen, mötte upp tillsammans med sin syster Majvi. Tanken var att Stefan och Majvi skulle spela en timma efter det att jag och Stefan haft vår vanliga dust.

Och första set blev jämnt och svängigt. Jag gjorde en del trista misstag men Stefan lyckades med minst lika många så till slut hade jag vunnit med 15–13. Andra set gick inte så bra för Stefan och där hade jag lite mera flyt vilket gav 15–7 och matchvinst.

Då tyckte Stefan att det fick räcka och så fick jag och Majvi spela tredje set utom tävlan innan jag gick till duschen och de två fortsatte på timme två.

Hemma lagade jag lunch men fortsatte också att skriva på kursen.

På vägen in till jobbet fortsatte jag läsa Ulf Danielssons bok. Det går lite långsamt med den mest för att jag har för mycket annat just nu. Men då kommer den att räcka länge å andra sidan.

Mat på La Barca (entrecôte) och en hel del att skriva under kvällen.

I min brevlåda låg Peter Englunds bok ”Jag kommer ihåg” som består av 658 hågkomster, korta och kärnfulla, alla inledde med orden ”Jag kommer ihåg…”. Och se där, på sidan 117, finns det fyra ingångar om flygande tefat.

I den första berättar Peter Englund hur han fascinerades av rymdfarkoster från andra världar och ”upprepade gånger” lånade Gösta Rehns ”De flygande tefaten” från stadsbiblioteket. Englund skriver också att han länge hoppades få se ett flygande tefat och att han, tillsammans med sin pappa, en kväll också trodde sig göra det.

Men pappan visste bättre, det var en strålkastare från helikopterskolan. Något som den unge Peter först inte förstod utan istället hoppades skulle vara något helt annat. Peter Englund minns också rapporterna om ”lille mannen” som observerades längs vägarna i östra Norrbotten på 70-talet och att många ville tro att det rörde sig om en utomjording.

Den boken hamnar nu i min bibliografi.