Det blev en intensiv dag på jobbet med flera tunga nyheter under kvällen. Den som skapade mig mest jobb, och som resulterade i tre artiklar på nätet och en längre i tidningen, var FBI:s beslut att undersöka ytterligare epostbrev som kan ha med Hillary Clinton att göra.

När det senare på kvällen framkom att Bob Dylan faktiskt uttalat sig om Nobelpriset och att det verkar som att han kommer till Stockholm så blev det bråttom. Nu gick allt långt ifrån på räls men vi fick ihop en bra artikel till slut. Dock endast med TT:s kommentar från Sara Danius.

Har också skrivit en artikel om SD och flera om Ryssland.

Det som slog mig var att den pressansvariga på Nobelstiftelsen var helt i klass med den pressansvarige på Sverigedemokraterna. Trots att de lovade ringa tillbaka var det ingen av dem som gjorde det. Men Nobel får ändå ett plus eftersom hon svarade när jag ringde och påminde medan SD:s man lade av luren och struntade i mig.

Men så! När jag satt i taxin på vägen hem med ljudet till telefonen avstängt ringer Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, utan att jag hör det! När jag tittar på telefonen vid 01.1§5 hittar jag ett missat samtal och när jag kollar svararen så är hon där och ber mig höra av mig igen via mejlen. Men, hon ringer en gång till, vilket jag tackar för! Och så blir det en femton minuter lång intervju medan taxin rullar hemåt.

Efter att ha lyckats betala för resa utan att bryta intervjun går jag ut och avslutar samtalet på gatan utanför huset. Ringer till Pontus på jobbet och snabbläser in en text som han skriver in i min artikel. Härligt att vi gick i mål med detta! hade inte varit roligt att missa Sara Danius berättelse.

Fick ett roligt samtal från DN:s marknadsavdelning under förmiddagen och nu ska jag prata om ufo och annat i den genren för en grupp på 40 ungdomar mellan 10 och 15 år som är med på DN Hack Camp i nästa vecka. Tål att funderas på hur det ska läggas upp.

I dag gick ”Ghost Rockets” upp på en filmfestival i New York – USA-premiär med andra ord. Riktigt kul givetvis. Ska bli spännande att se om vi får veta vilket mottagande denna långsamma film fick i ett USA där många vill ha snabb spänning.

Pizza på La Barca, inte mycket mer att säga om den.

En dag efter det att jag skrev om AFU på Facebook kan jag konstatera att det blev en liten diskussion men inga frivilliga som var beredda att att ställa upp med pengar, stora eller små. Vägen till folks plånböcker är lång.

Att hitta nya sponsorer handlar om att träffa rätt, att hitta dem som verkligen är intresserade och som kan inse värdet av ett ”ufoarkiv”. Här får vi väl ställa in siktet lite bättre.

För AFU borde vara en magnet dit många skulle kunna sugas och där många borde se värdet av att bli en del av lösningen. En del av vår framtid. Bara att hoppas att vi hittar dessa.

Bilden ovan tog jag från tunnelbanan när vi passerade över Tranebergsbron i det fina vädret på vägen till jobbet. Och bilden här nedan visar att nu äntligen är avspärrningarna (som varit lätta att runda) borta från Stenbockens väg upp mot nya vägen. Alltså den jag går varje jobbardag för att komma till bussen.