Morgonen började tidigt med att telefonen ringde och en kvinna fanns i andra ändan. Det visade sig att jag hade ringt henne 2007 i samband med att hennes man gick bort och att hon nu bestämt sig för att de böcker som jag var mån att rädda absolut gick att rädda.

Förutom att hon alltså hörde av sig tio år efter mitt samtal (inte illa) så hade hon glömt mitt namn (begripligt) och bara kommit ihåg att det var någon på DN som ringt. Så hon ringde växeln och hamnade till slut på en tipstelefon där en vänlig kollega förstod att det nog var mig hon sökte.

Så framåt eftermiddagen åkte jag ut och hämtade fem kassar med böcker varav två kommer att gå direkt till AFU, resten får jag försöka sälja. Innan dagen kom så långt läste jag några kapitel i GW-boken och efter att ha ätit lunch tog jag emot Pontus Bergman från Sveriges Radio (ovan) som skulle göra ett antal filmade intervjuer med mig för Facebook, intervjuer om ufo som ska användas i samband med att Ufo-podden börjar sändas i veckan.

Vi pratade bland annat om spökraketerna, UFO-Sverige, vårt sökande i Nammajaure och hur mediernas uppmärksamhet kan påverka synen på ufo.

När jag kom hem hjälpte jag en vän som lätt förtvivlat undrade hur hon skulle göra när en av hennes förebilder på Facebook plötsligt börjat lägga ut konspirationsidéer om JFK och 11 september, talade om ”makteliten” och en hel massa påståenden om hur denna planerat ”massinvandring” och att planen är att ”få bort” sex miljarder människor. Med mera.

Min kamrat valde till slut att lämna Facebookgruppen trots att hon verkligen gillar mycket annat som kvinnan står för. Ett klokt beslut.

Senare på dagen blev en liknande fråga aktuell också för mig själv då en kamrat plötsligt började publicera högerextrema åsikter och hylla dem som står för dessa. Samtidigt som det gick kalla kårar efter min rygg så fick jag en klump i magen av att detta skrevs av en person som jag hade respekt för och som jag trodde stod för helt andra ideal.

Det är alltid mycket enklare när extremismens fula tryne sticker upp på behörigt avstånd. När en del av det som skrevs dessutom tog heder och ära av min egen yrkeskår och kallade den för ”den politiskt korrekta mediemakteliten” då blev jag bara ledsen.

Världen har verkligen förändrats och svartmålningen av den sker för fullt. Här i Sverige genom extrempartier och i USA genom Donald Trump som försöker få det amerikanska folket att tro att de lever i det värsta landet på jorden. Det finns givetvis de som tjänar på en sådan polarisering, det tråkiga är bara att en del lockas att ställa sig i kön.

I min värld är det solidaritet och omtanke som gäller. Att ställa upp för dem som har det svårt, inte att ”slänga ut dem”, som ju Expressen skrev för många år sedan.

UFO-Sveriges medarbetare är vana att stå på de svagas sida. Att hjälpa dem som har sett saker som andra ofta har skrattat åt. Och det känns bra. Jag tror att vi ufologer är särskilt skickade att kunna se vidsynt på mycket av det som händer. Att inte dra förenklade slutsatser och enbart tänka kortsiktigt. Ämnet inbjuder till sådana tankesätt när man väl satt sig in i det.

I övrigt har jag jobbat med en del UFO-Sverigeangelägenheter och med att förbereda en filmning som jag ska vara med på i morgon. Och skrivit lite. Hittills i kväll 1.674 tecken, mer har det inte blivit på grund av att min skalle är full av annat. Totalt 264.071.

Satte mig i soffan med Anneli och tittade på ”Innan vi dör” som var spännande även den här gången men sedan fick det bli sängen. Kändes som att dagen var slut.