I dag har det varit en betydligt positivare dag på jobbet. Inte nog med att vi har skrattat en hel del, mest åt varandra, det har också funnits bra saker – om än allvarligare – att skriva om. Givetvis har jag fortsatt med den försvunna/mördade 29-åriga kvinnan i Norrbotten. På förmiddagen ringde jag upp två av de jägare som stod på pass samtidigt som den misstänkte 50-åringen, två personer som har känt honom i flera år och liksom han har rötterna i byn Mäntyvaara.

Jag lyckades ringa den förste av dem när han stod och väntade på en annalkande älg i ett jakttorn bara några kilometer från den plats där kvinnan tros ha bragts om livet. Men när jag ringde andra gången så gick det bättre. Då hade älgen passerat och visat sig vara av fel sort – de hade bara en kalv kvar att skjuta.

Senare slog jag också en signal till jaktlagets ledare och ni kan läsa artikeln om vad de två hade att berätta HÄR.

Söndag är pizzadag så det blev ett besök på Ibolina genom Ossis och Annas försorg. Sedan satt vi och käkade tillsammans runt bordet hela gänget: Jannike, Fredrik, Lena, jag, Ossi och Anna.

I kväll har jag hjälpt grabbarna med läxor. Niklas hade en hemskrivning om höinfusion och jag blev inblandad i lite informationsjakt om urdjur, som jag hittade bra uppgifter om i Encyclopedia Britannica (nätet gick bet). Markus fick några goda råd inför sin uppsatsskrivning i svenska i morgon.

Har också jobbat en stund med att prata med folk om fältundersökarkursen på Barken konferens. Hoppas alla har betalt till i morgon för då gör jag slutanmälan. Sedan blev det ett par brev, mest till England inför höstens besök, men också till en drygt 90-årig dam som läst min senaste bok och skrivit för att berätta om en fantastisk månhalo som hon såg för tre och ett halvt år sedan.

Överst på den här sidan kan ni se en av de många pärlor som jag har hittat i Bill Caulfields samling. Det rör sig om ett blad som skickades ut av Otis T Carr 1958 och som berättar att Carr nu hade tänkt sig att ta sitt egenkonstruerade flygande tefat (OTC-X1) och flyga till månen. Ni som var med när tefatsåldern var ung kanske minns den lilla skriften ”Atomer för fred” (1957) som handlade just om Carrs tefat och som gavs ut av Parthenon.

Månresan skulle genomföras den 7 december 1959 och med sig ombord skulle Carr ha majoren och tefatsvännen Wayne Aho. Givetvis var Carr övertygad om att hans konstruktion var den enda som kunde ta en människa utanför jordens rund och av bladet framgår också att han ansåg det helt klart att raketer aldrig skulle kunna ta människan till andra himlakroppar.

Nu gick det som det gick. Carr och Aho blev kvar på marken och 1969 landade de första två människorna på månen. Dit de togs sig tack vare en raket.

Eftersom oktober en gratulationsmånad så var det dags att ringa Bengt i Piteå som också han, liksom Kicki i går, var en gammal arbetskamrat från Kurirentiden. Bengt fyllde bara 49 men det gick bra ändå.