När Anneli och Kristina tog Kasper med sig in till stan och Markus och Tomas tog bilen till golfbanan i Åkersberga, då blev jag och Niklas ensamma hemma. Och eftersom Niklas sov till 12 så satt jag vid datorn och jobbade hela förmiddagen.

Jag satte näsan i ett projekt som kokat rätt länge nu, nämligen en flera timmar lång intervju med Mariestadsufologen Henry Svensson som jag och Anders Persson har gjort. De mesta är klart men nu gick jag igenom och kollade alla skyltar och vilka fler inklippsbilder som kunde läggas till. Det tog en stund och då kom jag ändå bara halvvägs. Dvd-skivan kommer att säljas i nästa UFO-Aktuellt.

Hann också bli riktigt förbannad när Håkan skickade mig en kopia av ett svar som Sassersson skrivit där han åter tar upp den icke-nyhet som medier runt hela världen nappade på för ett par veckor sedan, nämligen den att den tidigare astronauten Ed Mitchell gick ut och sa att de amerikanska myndigheterna mörkade sanningen om ufofrågan.

Enligt Sassersson var det första gången som Mitchell berättade att han hade källor i Pentagon som hade avslöjat fakta i saken för honom. Vilket är fel liksom så mycket annat Sasser vräker ur sig på sin sajt. Nu är det ju inte så viktigt, folk kan ju ha fel, men vad det egentligen handlar om är följande:

Gång på gång har Sassersson kritiserat mig för en artikel jag har skrivit om Ed Mitchell. Varför han har gjort detta är inte lätt att förstå eftersom Mitchell får berätta precis allt han vet och tror på i intervjun. Men när Sasser plötsligt skriver att det nu är första gången Mitchell går ut med påståendet om Pentagonkällorna då visar han faktiskt att han aldrig har läst artikeln av mig – den artikel han så ofta häcklat. För där säger Mitchell nämligen just detta. År 2005.

Den som vill läsa min intervju med Apolloastronauten Edgar Mitchell får klicka HÄR.

Trovärdigheten i Sassers kritik har länge snuddat vid nollstrecket. Nu tog den sig ett ordentligt dopp under den linjen. För mig är Sasser en psykologisk gåta. Han slungar ur sig påståenden utan att kolla fakta. Varför? Vems ärenden går han?

(Det sista var bara skoj. Jag är inte lika konspiratorisk som Sasser och vet att folk kan bete sig underligt utan att gå någons ärenden. Okunskap är en vanlig åkomma som ju faktiskt går att bota. Om man vill själv förstås.)

När alla åter var samlade här hemma framåt eftermiddagen så tog det bara några timmar innan vi tog pendeln in till stan för att träffa kamrater och gå på restaurang. Efter en försittning, där Niklas fick lära sig en del kul gitarrackord på en elgitarr som hans namne hade flera varianter av, så gick vi till ”Två” på Rörstrandsgatan. Där käkade vi gott – i mitt fall en fin entrecôte – och diskuterade FRA-lag och annat väsentligt. På bilden ovan ser ni Markus med hans fiskgryta.

Dags att sova.