Efter att ha checkat ut från Hotel Bastion i Nijmegen körde jag och Niklas i det strålande vädret de 80 kilometerna till Odijk där Wim Kramer och Selma Hofstra från Foundation HJBF som är en stiftelse som arbetar med att rädda parapsykologiska och spiritistiska arkiv och material för eftervärlden.

HJBF har egentligen inget eget arkiv men bra lokaler där allting som kommer in sorteras. En sortering som kan ta åratal. När allt är klart placeras de färdiga arkiven på något lokalt arkiv i olika städer så att den som vill kan komma åt det.

Det material som vi fick till AFU var dubbletter som de fått in genom åren, vilket fyllde nästan hela vår bil.

Det var intressant jämföra våra erfarenheter när det gäller att rädda material. Wim hade flera ruskiga historier om hur värdefullt material kastats innan han hunnit rädda det. 1800-talspapper som rört den tidiga nederländska spiritistiska historien till exempel.

Vid ett tillfälle hade han räddat papper av stort historiskt värde ur en container – något som AFU:s Anders Liljegren och Håkan Blomqvist väl känner till från när de räddade Gösta Rehns papper en gång i tiden.

Vi vandrade runt och tittade på stiftelse lilla utställning med föremål från den spiritistiska historien och bläddrade i dokumentkartonger som ännu inte hittat ett hem. I en av dem, efter det kända mediet Gerard Croiset fastnade vi för hur han en gång hade försökt hjälpa den svenska polisen att hitta Ulla Höglund 1971. Hon hittades sedan död.

När vi tackade för oss och körde mot Tyskland så hade vi bilen full med lådor med böcker och tidskrifter. Vi fick köra försiktigt innan vi kom ut ur det lilla samhället med flera fartbulor eftersom vi var ganska lågt lastade.

Men allt gick bra och snart var vi ute på den första av flera motorvägar och fick bra och solig resa mot tyska gränsen där det var en större poliskontroll. Vi blev stoppade men när polisen tittade in på oss genom vår nedvevade ruta så sa hon något som vi aldrig uppfattade och vinkade oss vidare. Vilket vi var tacksamma för.

Eftersom vi ändå var nästan stoppade så stannade vi på Serways och åt var sin schnitzel, kollade in Facebook och fortsatte mot Hollenstedt och vårt hotell.

Det är mycket trafik på tyska autobahn. Och vägarbeten. Vi passerade en kö i motsats riktning som var sex kilometer lång. Och stod i princip still. Vi nåddes också av nyheten om att en tysk turistbuss drabbats av brand och 18 ombord dött och de övriga 30 skadats.

Klockan 16.15 kom vi fram till Hollenstedter Hof efter att ha tankat vid infarten till samhället. En typisk tysk håla men till och med mer hålig än andra vi sett under resan. En pizzeria och en kebabbutik där vi investerade i var sin Dönerkebab framför kvällen. Sex euro styck.

Vi smet också in på en lokal livsmedelsbutik och köpte en flaska vin till Anneli, ett par öl till oss samt en gin för att ta med hem. Och så lite korv för att mumsa på senare på kvällen.

Wifin på rummet är minst sagt svajig och jag kör mest genom telefonen. Tyska teven är tysk. Allt är dubbat. Men vi tittade ändå på ett program om Trump och en reklamfilm om godiset Haribo,

Vår lilla vandring på stan räckte bra för att vi skulle känna oss nöjda och resten av kvällen softade vi på rummet innan det var dags att sova.

Wim visar Niklas en del material rörande Ulla Höglunds försvinnande och död.