I morse kom samma taxikille och hämtade mig. Han bor i Hässelby och tyckte nog att han hade upptäckt en bra morgonkörning. Inte mig emot. Det är alltid trevligt när man hinner lära känna en förare lite bättre. Oftast är det ju nya chaufförer hela tiden. På Taxi Stockholm-tiden (nu har DN bytt till Kurir) så var det ett tiotal förare som jag åkte med väldigt ofta. Efter ett antal år så kände man dem och det var som att åka med en privachaufför när man skulle hem. Nu är det alltså betydligt större spridning på ansiktena.

Fick faktiskt lämna huset i dag. Det var andra gången sedan jag blev webbreporter. Första gången åkte jag till Sveavägen för att skriva om Playstation 3-släppet, nu blev det Etnografiska museet där Sverige överlämnade resterna efter minst tio aboriginer till Australien efter en vädjan från dem. Ni kan läsa artikeln HÄR.

Det är alltid en kick att komma ut i verkligheten för att göra ett jobb. Men det blir alltså alldeles för sällan.

På vägen hem läser jag just nu boken ”102 minuter” som handlar om människorna i World Trade Center när flygplanen kraschade in i byggnaderna de 11 september 2001. Det är en riktigt spännande och bra bok som gör bussresan alltför kort. Ändå har jag bara läst ett fyrtiotal sidor vilket bådar gott.

Dagens skrivämne har varit snörullar och ispinnar. Två små fina fenomen som naturen bjuder speciellt utvalda på.