Fascinationen med att gå till jobbet är att man aldrig vet vad man ska skriva om i dag. Fast härom dagen var det nära att jag visste det. Då jag stod med tandborsten i munnen vid kvart i fem på morgonen för att snart gå ut till taxin igen efter två veckors ”ledighet” för att skriva på min bok så for en tanke genom skallen: Jaha, nu ska man åka in och ringa polisen i Arboga om någon brand eller så. Jag vet varför jag tänkte så. Poliselände är ju trots allt en given del av min vardag. Men exakt vad det är man ska skriva om är inte lika lätt att veta.

Så döm om min förvåning när taxikillen rattade in femnyheterna och en av de första nyheterna var att det brann i några gamla 1600-talshus i – Arboga. Lite lustigt kan man tycka.

I dag hade jag i alla fall inga föraningar men det blev ju en del gjort ändå. En man som förskansat sig i en lägenhet i Tranås tillsammans med sin sambo och började kasta ut hela lägenheten genom fönstret blev en av höjdpunkterna. Ringde till en granne mitt emot för att få en ögonvittnesskildring och fick dessutom några bra bilder på köpet. Sedan blev det kängurukött i Australien, Pavarottis skulder, FBI och Guantanamo, mordplaner i Israel och lite annat smått och gott,

Missade i alla fall grabbarnas innebandymatcher på grund av jobbet men de vann utan mig båda två och Markus gjorde ett mål.

I kväll har jag fortsatt med några intervjuer och skrivande på boken. Men nu börjar jag bli ordentligt trött i skallen och tänker gå och lägga mig. Upp i ottan är det ju som gäller.

En trist sak inträffade i morse, antagligen strax efter det att jag hade gått till taxin för att åka till jobbet. När Anneli kom ut för att hämta tidningen senare på förmiddagen såg hon hur garagedörren stod öppen. När hon tittade in saknades båda pojkarnas cyklar. Stulna av några mitt framför näsan på oss.

Efdter att grabbarna och Anneli hade gått runt och letat någon timma hittade faktiskt Niklas sin cykel ställd några hundra meter längre bort. Vilket ju var skönt. Men Markus cykel var borta.