Efter en repris på gårdagens ägg och baconfrukost signerad Bob Rickard gick jag och Markus ned i källaren för att jobba vidare med att packa lådor. Markus hade nog tänkt sig att få sova till nio men strax efter åtta tyckte jag att det var läge att gå upp. Och så gjorde vi.

Utanför blev det plötsligt ett väldigt liv då en katt jagade en annan katt upp i ett träd på Bobs tomt och det skreks och frästes ordentligt. När den jagande katten väl gick därifrån vågade den andre kissen inte komma ner och då blev skatorna riktigt sura. Inte ville de ha en katt i sitt träd. Till slut satt fyra skator runt den arma katten och kraxade för fullt och efter en stund dök en av dem och försökte hacka katten i skallen.

Då insåg kissen att slaget var förlorat och stack ned från trädet i full fart. Bara för att möta ännu en katt som uppenbarligen inte gillade honom. Men snart var alla borta och friden återställd.

Klockan 11.30 skulle vi sätta oss i bilen för att börja 22-milafärden till Alvechurch och John Hanson men när jag precis hade tänkt stänga dörren kom en galning körande i full fart på den mycket smala gatan med bilar parkerade på båda sidor med en polisbil med sirenerna på efter sig. Polisen fick stopp på honom och pratade länge med mannen i bilen. Hur det slutade vet vi inte riktigt eftersom vi åkte mot A406 och vidare ut mot M40 med riktning Oxford och Birmingham.

Det tar en bra stund att ta sig ur stan. Mer än en timma. Mycket trafik och långsamt framåt är det som gäller. Medelhastigheten när vi väl kom ut på M40 hade varit 60 kilometer i timmen. Sedan återstod en dryg timmas resa till innan vi kunde svänga av mot det lilla samhället Alvechurch där John och Dawn bor rakt över gatan från puben The Red Lion.

Vi kom fram på slaget 14 som jag hade räknat med och gick raka vägen till huset och knackade på. Dawn öppnade och den första hon fick syn på var Markus och jag såg hur hon misstänksamt synade honom i tron att han var en försäljare innan hon fick syn på mig. Sedan blev det kindpussar och kramar och så in till en liten fin brasa som hon tänt i den öppna spisen.

John dök upp en stund senare och då var den obligatoriska tekoppen redan framme. Men Dawn fixade också varma korv- och baconmackor som smakade hur bra som helst och sedan satt vi och pratade en god stund. John sa till Markus att det bara var ett fel på hans pappa och det var att han bodde i Sverige och inte i England. Det var ett fint komplimang.

John är Storbritanniens meste ufoförfattare. Jag vet inte exakt hur många böcker han skrivit men det måste vara mellan 15 och 20. Ingen av dem säljs i vanliga bokhandlar eftersom de kräver 60 procents rabatt och det har han inte råd med. Istället är det Amazon som gäller.

Vi konstaterade också att massmedierna i England sällan tar upp ufo på ett seriöst sätt, det skulle i så fall vara när man skriver om David Clarke. John själv har svårt att nå ut och sliter hårt med att avsluta sin enorma bokserie över alla kända brittiska ufofall. Ett mastodontarbete.

Ändamålet med vårt besök var mest socialt men John skickade också med några kassar med böcker och tidskrifter. Hans arkiv är stort och innehåller massor av spännande saker och jag vet att vi på AFU kommer att få ta hand om det mesta redan inom några år.

Efter ett par timmar var vi klara och på väg tillbaka mot London. I dag blev utflykten kortare och bara 45 mil totalt. Vi stannade till för att tanka i Oxfordstrakten men sedan var det raka spåret i den täta trafiken, och nu tog vi M25 istället för A406. Vi hade hoppats vara hos Bob 19.00 men kom 20 minuter sent. Man vet aldrig eftersom trafiken är som den är.

Här fick vi en köttpaj med potatis och till den drack jag och Markus London Pride. Så gott. Matrasten tillbringade vi i källaren där vi jobbade på så att ytterligare drygt 20 lådor blev fyllda. Så nu är allt material från Eileen Lloyd, Peter Rogerson, John Rimmer, John Harney, Lionel Beer och John Hanson på plats i sina lådor.

I morgon ska vi till Andover och träffa Busty Taylor som har räddat en del material från en gammal ufolog som gått ur tiden. Men jag och Markus ska också göra ett besök vid Stonehenge hade vi tänkt. Jag hade också hoppats hinna besöka Valentine och Damien i Benson men när jag ringde Valentine i kväll så visade det sig att de var uppbokade i morgon. Synd. Men vi ska ses i oktober har vi bestämt.

Sedan satte jag och Markus oss i köket och delade på en Old Speckled Hen lite Bailey’s och så bokade jag två biljetter till Stonehenge för i morgon. Dit tänkte vi åka efter det att vi träffade Busty Taylor i Andover.

Markus på plats hos John och Dawn i Alvechurch.