I dag vaknade vi till strålande väder på Rimforsa Strand och det kändes lätt att gå upp och äta frukost i solskenet. En riktigt bra hotellfrukost blev det med lokalt producerade varor rakt av. Mätta och nöjda checkade vi ut och styrde kosan mot Omberg där Anneli hade sett ut en sex kilometer lång vandringsstig vid Ellen Keys hus.

Början av stigen, de första två, tre kilometerna, är inte alldeles lätta att gå med massor av sten och rötter och rätt mycket upp och ner. Men man kan ana Vättern till vänster om sig vilket är fint.

Vi var varnade för myggen och den varningen var inte obefogad, åtminstone inte på de ställen som var lite sankiga. Men vi marscherade på och höll odjuren ifrån oss. Vi hade tagit med vatten att dricka och det var klokt då såväl terräng som värme tog sitt. Första paus blev Stocklycke hamn där en del som fuskat hade tagit sig med bil. Vi var faktiskt ganska ensamma om att gå.

Sedan blev det lite lättare ett tag då vi gick genom en fin bokskog med jämn och fin mark men sedan blev det flera ordentliga stigningar och innan vi var upp på Hjässan (toppen) så hade vi tagit oss 150 meter från den nivå som vi startade på. Därefter blev det utför men allt vandrande i olika nivåer tog oss 90 minuter och det kommer säkert att kännas i några nya muskler senare.

Inte långt från Omberg ligger Rökstenen, en av Sveriges vackraste runstenar. Dit tog vi oss och jag trodde i min enfald att det skulle krylla av turister en sådan här vacker söndag. Men vi var ensamma. Stenen är skriven på på alla dess sidor vilket är ovanligt och jag filmade den från alla håll som ni kan se här nedan.

Stenen ska vara från 800-talet och är väl värd ett besök. Jag har visserligen sett den tidigare men det var väldigt länge sedan. Den är värd ett återbesök.

Tyvärr kunde vi inte stanna så länge eftersom vi hade en tid att passa och den ville vi hålla.För klockan 14 hade vi bestämt att äta lunch med Anders Liljegren och hans Barbro i deras stuga utanför Norrköping. Där bjöds vi på potatissallad med diverse smått och gott som passade perfekt i värmen. Och glass till efterrätt!

Vi satt och pratade i några timmar om lite av varje men det är klart att det blev en heldel AFU-prat för mig och Anders. De två stora frågorna är alltid hur vi ska få tag på pengar och hur vi ska ha råd med ännu en lokal – men vi pratade också om frågor som ligger närmare i tiden. Just nu har Anders med sig Flying Saucer Reviews bildarkiv som jag räddade för ett antal år sedan. Detta ska skannas och men först måste det ordnas.

Klockan 16 sa vi hej och tack och körde hemåt bara för att hamna i en evighetströg olyckskö i höjd med Järna. Som tur var kunde vi köra av motorvägen och sedan direkt tillbaka upp på den och därmed komma förbi olyckan som inträffat precis mellan av- och påfarten.

När vi till slut kommit hem hade vi också drabbats av infartsköerna till Stockholm och klockan hann bli 18.40. Rätt skönt att komma hem då.

Det tog en stund att sortera alla bilder och filmer ur kamera och mobil och så lade jag ut Rökstenenfilmen på Youtube. Lite snabb spaghetti blev det också.

Mörkahålskärret passerades på Omberg.

Början på stigen passerade nära Vättern.

Sedan blev det väldigt grönt i bokskogen

På toppen av Omberg – Hjässan.

Så här gick vi – den blå stigen.

Anders och Barbro framför sin stuga.