I dag åkte jag ut på en kort kryssning med M/S Östanå för att tillsammans med Viveka Sten och hennes dotter Camilla Sten prata om våra böcker för en grupp från Adlibris. Vädret bådade gott men mulnade till lite när vi väl kastade loss!

Vi fick ett bord en trappa upp där jag blev sittande vid tre trevliga tjejer från Adlibris och min Semickontakt Cilla som hade fixat det hela. Vi hann prata om både spöken och ufon på väg ut mot Vaxholm och även äta en god laxtallrik med färskpotatis och grönt.

Men när vi väl var på väg tillbaka så fick hela gänget gå ned en trappa där jag och Viveca och Camilla skulle försöka göra oss hörda. För det var inte helt enkelt eftersom det satt andra gäster strax intill och kaptenen ropade ut olika sevärdheter under färden.

I ett försök att få det lilla mer privat flyttade vi stolarna till fören, alldeles innanför dörren ut, och där var det något bättre även om kökspersonalen kom rusande förbi ibland och kaptenen hördes lika bra som tidigare.

Viveca, som gjort sig känd för ”Morden i Sandhamns”-böckerna och som nu skriver fantasy i skärgårdsmiljö tillsammans med sin dotter Camilla, inledde och det var intressant att lyssna på hur hon och dottern lyckades skriva en bok gemensamt.

När det var min tur berättade jag lite om min egen bakgrund och om glädjen att berätta för andra om sådant de inte redan vet och vikten av att förklara hur vår värld fungerar när detta låter sig göras.

Vi hade omkring en kvart var så det blev inga djupdykningar men väl en chans att få berätta om våra författarskap för en grupp som är viktig när det gäller att få det vi skriver spritt till andra.

Innan jag gav mig av mot kryssningen ringde jag och gratulerade Håkan Ekstrand som fyller något blygsamt i dag. Vi börjar ju alla komma till den ålder då 27 är rätt svar på frågan: hur gammal är du? Håkan och jag har känt varandra länge nu och jag är glad och stolt över att ha honom som vän. Vi har gjort mycket tillsammans, inte minst en serie spännande Englandsresor i cirklarnas spår men också många resor för att rädda arkiv från olika platser.

Vi jobbar också med UFO-Aktuellt tillsammans och en hel del annat som göra att vi har kontakt var och varannan dag. Ibland helt enkelt för att jag måste tjata lite när allt verkar gå lite för långsamt (åtminstone i min värld). Men Håkan är en verklig vän och det är det som räknas när allt ska summeras. Hoppas att din dag blir fin!

Passade också på att gratulera Whitley Strieber som svarade glatt och sedan hade vi lite messengerutbyte under sena kvällen. Det var ju rätt många år sedan vi träffades nu men vi håller sporadisk kontakt. Whitley fyller 73 i dag och är väl inte lika aktiv längre sedan hans fru gick bort men han har givetvis betytt oerhört mycket för hur ufologin har kommit att se på besökande utomjordingar sedan hans bok ”Närkontakt” kom ut i slutet av 80-talet.

Eftersom det är sommartider på Komethallen så spelade jag och Stefan klockan 20 i kväll! Ingen vanlig tid för oss. Det blev en rolig match men jag förbannade mig själv över att ha stoppat i mig två stora mackor med potatis och majonnäs timmen innan… Inget bra beslut som jag fick lida för efter ett första set som kändes helt okej. Vann det med 15–9 men loosade andra med 8–15. Då var kroppen inte lika pigg längre. Sista set blev en kamp för att hålla mig kvar i matchen och det gick egentligen rätt hyfsat. Vann många bollar men när jag skulle ta poäng så var det svårare. Förlust 11–15 slutade det med.

Men det kändes härligt i kroppen resten av kvällen och det räcker för att jag ska känna mig nöjd.

Satte mig i soffan en stund och tittade färdigt på en film som redan hade börjat innan jag skrev ännu ett sent brevsvar till en av mina brevvänner, sorterade böcker från golvet upp i en hylla i biblioteket och fixade in lite fler papper i pärmar istället för att ha dem i en hög intull mig. Men lugn, högen finns kvar, den har bara blivit lite lägre.

I säng vid 01.

Whitley Strieber när jag intervjuade honom den 11 oktober 1988.