Det har varit en dag i k-strimmornas tecken. Ni vet, kondensstrimmor efter ett flygplan. Tro det heller inte men dessa vattenångespår ställer till med en hel del för oss i ufobranschen. På bilden ovan ser ni en vacker strimma som verkar krascha ned mot horisonten i väster. Den fångades den 6 november klockan 16.15 av Börje Hofberg i Ljugarn på Gotland och hamnade på Gotlandstidningarnas hemsida. Där spekulerades det i att Börje hade fångat något som störtat ned och var på väg att krascha.

Så var det alltså inte. När jag pratade med Börje visade det sig att han inte alls hade sett något störta utan bara sett själva rökstrimman som han trodde kom från något som just hade störtat. Eftersom det dessutom fanns en strimma till på bilden blev han orolig för att de två planen hade krockat. Inte helt fel tänkt.

Så dramatiskt var det alltså inte. Gotland och Öland kan bjuda på sådana strimmor lite då och då. Båda öarna ligger under en luftväg över Sverige och vidare mot Baltikum och ännu längre bort.

Dagens andra strimma såg jag från en gångväg i Rissne i Stockholm. Där stod jag och Peter som hade rapporterat in sin observation av något märkligt till UFO-Sverige. Peter hade varit på väg längs gångvägen i tisdags när han fick se ett av många flygplan passera över. Inget konstigt med det. Efter planet bildades en kraftig strimma av kondens vilket var helt i sin ordning. Det stora passagerarplanet flög på drygt 10.000 meters höjd och det var goda möjligheter för bildandet av k-strimmor från 9.000 meter och uppåt den dagen.

Men efter planet, strax under k-strimman flög något annat. Något som blänkte precis lika mycket i solen men som han inte kunde se några vingar på. Efter några minuter vek det märkliga föremålet av norrut och försvann.

När jag talade med Peter för första gången i tisdags så var han säker på att planet och föremålet befann sig 70 grader över horisonten. Men hur vi än letade där så kunde vi inte hitta några flygplan. Inget. Jag ringde Peter igen och han berättade hur han vridit nacken för att kunna se de två föremålen och att 70 grader måste stämma. Men det funkade helt enkelt inte. Alla plan som passerade den dagen gick på 30 graders höjd sedda från Rissne.

Det är en avsevärd skillnad på 70 och 30 grader. Till slut var jag tvungen att ta kompass och gradskiva och åka till platsen i dag. Jag och Peter ställde oss att glo och snart nog kom det ett plan som gick i samma bana som det han hade sett. Jag mätte. 30 grader upp. Dessutom låg Peters uppskttning av väderstrecken 30 grader fel. Något som är helt normalt. de flesta av oss har inte en susning om exakt var norr ligger.

De plan som passerar över Rissne kommer in från VSV 260 grader och går ut ONO 80 grader. Det är en av luftens många motorvägar.

Ännu så länge har vi inte kunnat göra en ny koll för att se om vi kan hitta förklaringen till det lilla föremålet under k-strimman. Men en sak fick jag med mig hem i bagaget. Igen. Man kan inte lita på människors beskrivningar av det de sett. Vill man vara säker måste man själv åka till platsen. I det här fallet är skillnaden mellan 70 grader och 30 grader direkt avgörande för om vi ska kunna hitta en förklaring till Peters observation.

Det finns mängder av liknande exempel där fakta lett oss ufoundersökare vilse. Fakta som inte varit så faktiska när vi väl har kollat dem.

Ingen skugga ska fall över Peter eller de andra vittnen som bedömer saker och ting fel. Det är så vi människor funkar. Men de ufologer som påstår att man ”måste lita på folk” och ta deras observationer ad notam borde ge sig ut på fältet med karta och kompass ibland. En gradskiva sitter heller inte i vägen.

Ett flygplan på väg västerut över Sverige fångat från Rissne klockan 13.12 i dag.

Peters teckning av det han såg den 7 november vid 13.20-tiden.