I dag damp det ned en liten fin norsk klippsamling om ufo i brevlådan. Avsändare var Roald Berthelsen som hade hittat klippen när han städade. Då hade de legat bortglömda i rätt många år – de var nämligen från åren 1954 till 1963.

Den kanske mest spännande artikeln stod att läsa i Helgeland Arbeiderblad den 25 augusti 1954 och beskrev hur två systrar den 20 augusti samma år hade mött en märklig man som gått in i ett föremål som liknade ”två ihoplagda kastrullock”.

De två damerna hade varit ute och plockat blåbär tillsammans med en manlig bekant i närheten av Mosjøen, Øydalen, när de två hade kommit en bit bort från mannen som det ju kan bli när man är ute i bärskogen. Efter en stund fick de syn på en annan man som satt på huk bakom ett träd. Plötsligt reste sig mannen upp och började le mot kvinnorna som blev rädda då de trodde att det rörde sig om någon sinnessjuk person.

Men efter att ha tittat på mannen en stund verkade han inte lika farlig och när mannen gjorde tecken åt dem att komma närmare gick de fram för att hälsa. När den ena kvinnan sträckte fram sin hand tog mannen inte emot den utan klappade istället ihop sina egna händer.

Mannen var mörk i hyn och klädd i kakifärgade kläder. När han började prata så förstod kvinorna inte ett ord. Mannen tog då upp ett papper och började rita upp solsystemet, pekade på jorden och sedan på en annan planet och därefter på sig själv.

Efter en stund gjorde mannen tecken åt de två att följa efter honom. Snart kom de tre fram till en liten farkost, en och en halv meter hög och 3-4 meter bred. När den ena kvinnan försökte röra vid farkosten högg mannen tag i hennes arm och pekade sedan på en rot. Varför förstod ingen av dem.

Det som sedan hände verkar ha varit ännu svårare att förstå. Damerna såg hur mannen på något sätt tog sig in i farkosten, men ingen av dem kunde senare säga hur det hade gått till. I vilket fall så försvann han framför ögonen på dem och farkosten lyfte någon meter över marken samtidigt som den började rotera allt snabbare. Ett surrande ljud hördes och strax därefter sköt farksoten iväg rakt upp som en raket. Den var borta inom ett par sekunder.

När historien efter några dagar kom till Helgeland Arbeiderblads kännedom intervjuade de den ena av kvinnorna som motvilligt berättade sin historia. Tidningen intervjuade också den bärplockande mannen som damerna kommit ifrån. Han hade inget märkt av det som hänt men kunde berätta att de tre hade diskuterat George Adamskis bok ”Flygande tefat har landat” någon stund innan de tre kom ifrån varandra.

Tidningens slutsats blev att de två hade hallucinerat till följd av tefatsdiskussionen.

Nyheten om de två damernas upplevelse kom att spridas över världen. Såväl svenska som amerikanska tidningar publicerade historien. Den allmänna åsikten var att det rört sig om en hallucination.Samma dag som historien publicerades i lokaltidningen besökte polisen platsen för händelsen tillsammans med de två damerna men eftersom inga spår stod att upptäcka så fallet lades ner.

Intressant i sammanhanget är trots allt att de två skildes åt när de kom fram till platsen och sedan var för sig inför polisen fick beskriva var de olika händelserna hade utspelat sig. Enligt tidningen så kunde de göra detta med mycket små avvikelser.

Så här femtio år senare är det omöjligt att säga något säkert om vad som egentligen hände. Kanske borde någon norsk ufolog se om det går att spåra damerna. Enligt tidningen skulle deras namn ha varit Åsta Solvang och Edith Jakobsen. Lite nyfiken blir man ju.