Det här är en påse potatis.
En påse med 26 potatisar för att vara exakt.
Jag vet, för jag har räknat dem.
Av någon ännu för mig helt obegriplig anledning så kan jag inte låta bli att räkna potatisar när jag plockar dem i butiken. Så fort jag börjat plocka så börjar jag räkna. När jag har kommit till fyra eller så brukar jag stanna upp och fråga mig vad jag håller på med. Sedan fortsätter jag i alla fall. Man ska ju avsluta det man en gång har påbörjat.

Kanske är det något inre ordningssinne som kopplas på. Något arketypiskt och djupt nedärvt från någon gammal stenålderssläkting som räknade stenar eller pinnar. Om de nu kunde räkna förstås.

När jag inte har räknat potatis så har jag haft en vilodag. Läste ut en bok och skrev en recension för Bibliotekstjänst och klistrade in en bunt urklipp medan jag såg på sporten på teve tillsammans med barnen. Och så har jag bråkat med Markus om hans dataspelande igen. För vilken gång i ordningen kan jag inte längre hålla ordning på. Då är det lättare att räkna potatisar.

Pratade med Anders P i Göteborg om att åka till England i slutet av november. Det verkar som om vi kommer i väg även om båten den här gången går från Stavanger istället för Göteborg. En liten nätt omväg. Men vi får väl ta chansen att hälsa på UFO-Norges Ole Jonny Brænne i Oslo när vi ändå är ute och far.

Ändamålet med resan är det gamla vanliga: Samla in böcker och tidskrifter och annat ufomässigt material som ligger hemma hos folk och inte längre används. Har bokat in två möten i Storbritannien ännu så länge men ska jobba på så att listan blir längre under den kommande veckan.