Vaknade i morse och då var hela världen vit. Bilen fick hackas loss ur ett ispansar och den stackars vildkatten som kommer på frukost till barnens mormor och morfar varje morgon försökte förtvivlat få oss att förstå att han borde på komma in. Det blåste friskt och var allt annat än trevligt där ute.

Jag tog i alla fall bilen och svängde i väg till Böckernas hus i Tidan där Bosse Björkdahl (bilden) nu har sålt verksamheten till Lars Angshed. Bosse jobbar dock vidare och höll precis på att ordna upp en stor boksamling som han och Lars hade köpt av ett dödsbo i Uppsala.

Resan upp till Järfälla under eftermiddagen blev oproblematisk. Efter Örebro inte en snöflinga i sikte. Men när vi hade passerat Enköping började det dyka upp långtradare, husbilar och en del annat löst liggande i diken. Och när vi hade tre mil kvar kröp köerna fram. När vi väl körde av vid Ikea och kom in på lokalvägarna var dessa förvandlade till isbanor vilket passade våra sommardäck dåligt. Ibland snurrade hjulen utan att bilen flyttade på sig.

Nu var detta inget emot hur stackars Anneli och Inga-Lill hade det under eftermiddagen. De skulle köra en låda UFO-Aktuellt till Press-Stops distribution söder om stan, en resa som annars brukar fixas av Bernt Bartosch på någon timma. Men Bernt kunde inte så min kära fru hoppade in som codriver till Inga-Lill. Det kommer ingen av dem att glömma.

Till att börja med så ringde de för att kontrollera att distributionsföretaget verkligen var öppet och fick då besked att man stängde 16.30. Så när de kom fram klockan 16.15 så hade de gott om tid på sig – trodde de. Istället hittade de låsta portar och inte en människa i sikte. Men efter att ha bankat på en stund så kom en person faktiskt och öppnade. Det visade sig då att det var kontoret som stängde 16.30 medan distributionen stängde 16 prick. Nu fick Anneli och Inga-Lill ändå lämna in tidningslådan och kunde vända åter hemåt.

Sex och en halv timma senare var de hemma igen! Då hade de lusat sig fram förbi stillastående långtradare och bussar och snurrande bilar på några av Stockholms största genomfartsleder. Det var glashalt och inte ett spår efter sand- eller saltbilar. När de äntligen kom hem var de helt slut och Inga-Lill hade blivit åksjuk av allt startande och bromsande. Förhoppningsvis kan de skratta åt det om några dagar.

Själv lyckades jag långsamt glida in i en busshållplatsskylt när jag skulle svänga ut från Björkeby efter att ha städat hallen där i en timma. Det är ju innebandyturnering där i morgon (uppstigning 06.15 – hurra!) En liten trist repa på framskärmen blev resultatet av isfärden. För halare vägar får man leta efter och eftersom jag ska ut och köra innebandybarn i morgon och inser att det inte lär vara någon kul kö till däckbyte så satte jag mig själv och barnen i arbete med att byta däck för hand.

Här byter jag och barnen däck på bilen i skydd av garaget.