Åter till brottsplatsen. Sitter på Lars Holms rum på Mariestads-Tidningen på Stockholmsvägen och förpestar hans tillvaro en stund. Här jobbade jag i fem år och jag kan nästan se hem till mitt gamla pojkrum på Borgmästaregatan om jag böjer mig ut och kikar.
Tidigare i dag åkte jag och grabbarna till min mormors grav på Torsö för att lägga ned en krans och sedan fortsatte vi till pappas grav i Mariestad. Vi tände en ljuslykta och stod där en stund. Markus lade sig på gräsmattan intill och konstaterade att det inte var så bra att ligga där eftersom det ramlade ned kotar på honom.
Det är roligt att komma till Mariestad då och då. Man träffar alltid folk man känner. På Karströms bokhandel träffade jag Kerstin som sålde mina första böcker till mig och efter en stund dök Margareta upp, syster till min bästa kompis när jag var liten knört, och så stod vi där och pratade en stund.
På Ica Oxen träffade vi en släkting, Anna som fyllt 90, som var där och handlade för egen maskin och på kyrkans loppis, där vi var för att lämna lite krukor (mamma hade hur många som helst i källaren) sprang vi på Stefan Svenssons fru Kicki med barn. Stefan själv hade åkt till England för att titta på bilar och dricka lite pilsner. Låter som en god idé som jag hoppas kunna följa senare i november (kanske skippar jag bilbiten).
Så ser det ut i en liten stad. Man kan inte gå många meter utan att träffa någon som känner igen en. I morgon ska jag tillbaka hit till Mariestads-Tidningen som vill göra en intervju. Ska bli trevligt. Åren på Mariestads-Tidningen var några av de bästa i mitt liv. Inte bara för att jag var ung utan för att det var ett härligt gäng att jobba tillsammans med. Kul var det – och lärorikt. Några är alltså fortfarande kvar och det är alltid kul att snacka bort en stund med dem.