Har fått lite läst de senaste dagarna – det var länge sedan. Om man inte räknar allt som jag läste för att kunna skriva ”Sekter och hemliga sällskap” förstås. Nej, nu har jag läst (nästan) för nöjes skull. En fantasybok med titeln ”Eldprovet” (del tre i en serie som man aldrig så noga kan veta när den tar slut) och den riktigt bra ”Meteorologernas väderbok” av klimatexperten Claes Bernes och meteorologen Pär Holmgren. Båda för recension på lite olika ställen.

Just nu har jag en hel massa att göra så här i slutet av dagen. Hinner inte med vare sig bilder eller mer skrivande just nu. Ska se hur det blir lite längre fram i natt. Återkommer.

Hemma igen efter en liten utflykt. Vet inte om jag nämnde det men i går kom ett sexton kilo tungt paket på posten ifrån Kalevi Mikkonen i Rovaniemi. En låda fylld av ufoklipp från finska tidningar mellan åren 1947 och 1996 tror jag det var, Mera är på väg, bland annat böcker och rapportmaterial. Ett mycket fint tillskott till AFU:s samlingar av nordiskt material.

Just finskt material har vi alltid haft dåligt med på AFU. Mycket beroende på språket givetvis. Men i takt med att arkivet har växt så har även våra ambitioner att vara i första hand ett nordiskt arkiv och i andra hand ett internationellt blivit allt tydligare. Men även efter Kalevis fina donation så måste vi försöka att jaga mer nordiskt ufomaterial, inte minst böcker. Här råder en stark övervikt åt engelsk litteratur fortfarande.

Det handlar mycket om papper och böcker i mitt liv. Har läst och samlat böcker så länge jag kan minnas. Tror faktiskt till och med att jag minns första gången som jag insåg att jag ville skriva OM böcker. Var kanske 12-13 år och var med pappa hem till en före detta redaktör på Tidning för Skaraborgs Län i Mariestad. Jag vet att jag tittade i hans bokhylla och såg en bok med en stämpel i sig som sa att boken var ”för benägen anmälan” som det heter. Alltså utskickad gratis av förlaget till en journalist som man sedan hoppades skulle skirva om boken.

Då klack det till i mig och jag kände en pirrande känsla av att detta var något som jag också ville göra. Tänk att få läsa böcker gratis! Nu kan jag inte ens räkna hur många recensioner jag har skrivit sedan dess. Det skulle visserligen dröja ett antal år efter den första närkontakten innan jag skrev min första ”anmälan” för en tidning – Tidning för Skaraborgs Län. Sedan har det rullat på och sedan länge har jag svårt att tänka mig att läsa en bok utan att skriva om den. Det skulle kännas som ett slöseri om boken sedan bara skulle hamna i en hylla utan att jag hade samlat tankarna kring den och skrivit några rader.

Lite skadad är man allt.