Mars är den mest spännande planeten i vårt solsystem just nu. Det är där jakten på liv, om än bara spår av ett liv som en gång kan ha funnits, är som mest påtaglig. Sedan i januari 2004 rullar två rovrar, Spirit och Opportunity, runt i det röda dammet och vägrar att dö.

I morse fick jag möjlighet att se en förhandsvisning av Imax-filmen ”Den röda planeten” på Cosmonovas storbildsbio. Bilden ovan tog jag mellan sätena och den föreställer uppskjutningen av Spirit. (Nu ska man inte ta bilder i salongen under vanliga föreställningar men eftersom det här var en förhandsvisning så var det okej.) På bilden nedan, som är en pressbild, står en av rovrarna och hoppas att energin från solen ska räcka för att rulla ytterligare en dag.

För det är ju det som är det fantastiska med Spirit och Opportunity. Egentligen skulle de bara fungera i 90 dagar. Sedan gick garantitiden ut. Men trots hårda förhållanden så fungerar de alltså än i dag nästan tre år senare. Tur har de också haft. Vid ett tillfälle hade lagret av damm blivit så stort ovanpå en av rovrarnas solpaneler att den riskerade att ”dö”. Men en liten virvelvind var vänlig nog att putsa rent och ge den lilla sexhjuliga bilen en ny chans att rulla vidare.

”Den röda planeten” är historien om rovrarna, hur de byggdes och människorna bakom dem. Någon djupdykning blir det inte vilket känns synd. När de bäl kommer fram till Mars bygger bilderna och dataanimationerna på det material som d etvå har skickat tillbaka till jorden. Det mest spännande är ju de fynd som visar att det en gång funnits rinnande vatten på Mars. Vatten som mycket väl en gång i tiden kan ha gjort liv möjligt. Om det finns spår av det så blir det kommande expeditioners uppgift att ta reda på det. Detta är inte rovrarna konstruerade för.

Själv hade jag velat se mer bilder på spännande fynd på Marsytan. Dessutom hade Nasa kunnat kosta på sig att klippa in mera från den europeiska Mars Express som faktiskt har bidragit med minst lika stor kunskap om vatten på Mars som rovrarna. Nu blir det lite väl Nasafixerat.

Efter filmen pratade jag bort en stund med Tom Callen, astronom på Cosmonova och ansvarig för visningarna. Tom är en ständigt nyfiken och sprudlande person med massor att att berätta. Hans intresse för gamla sf-filmer, udda grejor och givetvis rymden gör våra möten till små högtidsstunder. Nu hade han besökt Westwood Memorial Park i Los Angeles där stjärnorna ligger på rad. Marilyn Monroe till exempel och intill henne en bokad plats för Hugh Heffner, Playboys grundare.

Också Frank Zappa ligger HÄR i en omärkt grav. Bara det gör ju att man någon gång borde besöka platsen.

I kväll fick jag besök av en granne som hade köpt min bok ”Det okända” på Bokia. Han ville ha den signerad. Sådant gör en författare glad och tanken på att någon faktiskt köper det man har skrivit för att det är precis sådant som intresserar dom är svindlande. Man blir ödmjuk och inser hur viktigt det är att det man skriver är bra och vederhäftigt. Folk litar på oss skribenter och det gäller för oss att ta det ansvaret.

En av rovrarna beundrar solnedgången.

En docka föreställande Alan Bean (läs mer om honom HÄR) som landade på månen med Apollo XII. Tom till vänster.