Om jag har räknat rätt så fyller Henry Svensson, Mariestad, 85 år i dag. Därmed är han Sveriges äldste, nu levande, aktiva ufolog.

Jag glömmer aldrig när vi sågs för första gången. Det var i maj 1974 strax efter det att jag och några kamrater hade låtit oss intervjuas i Mariestads-Tidningen om att vi ville bilda en ufoförening. Då ringde Henry. Aldrig hade vi väl kunnat tro att det i vår lilla stad fanns en person som blivit intresserad av ufo redan på 50-talet och sedan själv undersökt en rad ufoobservationer. Men det gjorde det.

När Henry bromsade in med sin stora dieselmerca på gatan utanför mina föräldrars lägenhet på Borgmästaregatan så var det bara att gå ut. Henry visste ju inget om mig och var säkert både nyfiken och misstänksam. Vi åkte runt i säkert en timma medan Henry berättade för mig hur saker och ting låg till. Det var en rolig resa. Plötsligt öppnades en värld av ufofall som jag aldrig hade hört talas om.

Visserligen hade jag läst Gösta Rehns böcker och insåg att det hände mycket också i Sverige men jag kunde ju aldrig tro att en av dem som hade undersökt en rad av dessa rapporter bodde i Högelidsbacken bara någon kilometer från mig i samma stad.

Med tiden skulle det bli många turer i mercan. När Henry höll föredrag åkte jag med och satte upp affischer och sa några ord innan det var dags för honom själv att äntra scenen. Han gjorde det med en pondus som jag bara kan avundas. Han gjorde det också med erfarenhetens rätt och han höll alltid sin publik i ett järngrepp. Och rolig var han. Han visste att det gällde att få skrattarna på sin sida.

Åtskilliga sena kvällar har jag också suttit tillsammans med Henry när han under anropssignalen SM6CNE pratade ufo med folk på 80-matersbandet eller körde ”månstuds” för att nå lyssnare långt bortom jordklotets krökning. Att träffa Henry var – och är – fortfarande en omtumlande upplevelse.

För min personliga del har Henry betytt oerhört mycket. Han har bland annat lärt mig en av ufologins viktigaste hörnstenar – envishet. Att aldrig ge sig och att återkomma till en observatör gång efter gång.

Numera har han väl slagit av på takten något, men har sina 85 år till trots inga planer på att lägga tefaten på hyllan. Det kan han naturligtvis inte. Eller för att citera honom själv: ”Vad vore vi utan tefaten?” Ja, platt intet.

Henry är också en flitig bloggare. Läs honom HÄR.

Sverige-Spanien. Det bidde ingen tevematch för mig och familjen. Sjuka kamrater och bortresta sådana gör att jag sitter framför datorn och lyssnar på Radiosporten medan jag jobbar med nästa nummer av UFO-Aktuellt.