Varje dag skriver jag upp vilka jag har intervjuat i en grön anteckningsbok och varje dag den senaste tiden har den var fylld av namn och telefonnummer. Så också i dag. Pratade länge med en före detta sjukhuspräst om hur sektmänniskor tagits in på sjukhuset med svåra sjukdomar och hur svårt det har varit för dem att kunna förstå att de, trots sin tro och trots löften från ledaren, har drabbats av cancer och andra svåra sjukdomar.

Mötet med verkligheten utanför den egena troskretsen är ibland brutal. Många dör under svåra tvivel och utan stöd från dem som en gång fått dem att tro på evig hälsa. Det är för dystert. Man skulle önska att alla människor hade så pass mycket kritiskt tänkande inom sig att de kunde genomskåda uppnebara bluffar. Men det är inte så.

Att möta den död som man ju innerst inne hoppats skulle leda till ett nytt och bättre liv fylld med tvivel kan inte vara roligt.

Under mitt arbete med boken om sekter och hemliga sällskap så har jag mött så många vars själar slitits i stycken genom löften som sedan aldrig kunnat hållas. Beklämmande och hemskt är vad det är.