Fullspäckad dag som startade med årets rutinundersökning hos tandläkare Linnarsson inne på Götgatan. Tidigt men trevligt eftersom Linnarsson också är ufointresserad och vi pratar på (när jag får chansen att öppna käften för annat än diverse instrument) medan han går igenom garnityret.

Efter det blev det en tur ut till Siljaterminalen där Irradia ligger. Irradia är ett företag som tillverkar lasrar för medicinskt bruk vilket är mycket spännande. Jag fick en tre timmars visning av anläggningen av chefen Lars Hode, far till Tomas Hode, astrobiologen, som numera är verksam i Portland, Oregon och en god vän och stor UFO-Sverigevän. Men på Irradia jobbar också Ernst Linder, som står till höger om Lars Hode på bilden ovan. Ernst var under sista delen av 60-talet den siste ordföranden för Interplanetariska sällskapet. Också han en god vän.

Jag blev mycket imponerad över Irradias verksamhet och hur mycket gott som kan göras med dessa lasrar. Även om forskningen ännu inte kan förklara alla de positiva effekter som laserbehandlingen har så kan man ana hur viktig denna behandlingsmetod kan bli i framtiden. Många har blivit av med sina svåra födelsemärken men också botade från svåra sår.

Tog vägen förbi Myrorna när jag ändå var i trakten och gjorde några bokfynd. Bland annat en om syndafloden och en annan om jorden med mycket fina illustrationer från 1908. ”Jorden förr och nu”, heter den. Myrorna har ett fint utbud med böcker och jag plockade åt mig en Nasapublikation om bilder från rymden också plus lite annat innan jag klev ner till kassan.

Stannade till på Scanpix för att hjälpa kollegan och vännen Anders Palm med att leta efter några negativ från 1971 som jag hittade, lånade och nu har skannat in åt honom. Förhoppningsvis hittar han det han söker på dem.

Kvällen har gått i ufonas tecken. Hade ett långt samtal med snart 97-årige Thure Backteman i Norrbotten som 1962 gjorde två intressanta observationer i trakten av Messaure. Jag har länge tänkt att ringa honom men det har inte blivit av. Till slut bestämde jag mig: väntar jag längre så kanske det är för sent.

Thure visade sig vara en pigg och skärpt man men med riktigt dålig hörsel. Så jag fick skrika mina frågor. Som tur var berättade han sin historia bra ändå. Det hela inträffade när han och hans arbetskamrater var på väg i Vattenfalls buss efter arbetsdagens slut någon gång på hösten 1962. Resan gick från Messaure där en stor kraftstation höll på att uppföras till bostaden i Juggijaur. Klockan hade blivit strax efter 16.30 och det var skymning ute när Thure upptäckte ett starkt ljus i riktning mot Kvikkjokk.

– Efter en stund såg vi det igen och när bussen stannade sextio meter från mitt hus så var föremålet rakt ovanför oss. Vi stod alla och tittade på det. Men då lyste det inte längre. Istället såg det ut som en något tillplattad fotboll, säger Thure som försökte upptäcka luckor men inga såg.

Efter några sekunder flög föremålet iväg och Thure gick hem. Då kom ett enormt ljussken.

– Hela himlen lystes upp! Under en sekund så såg jag alla fjäll så långt jag kunde se.

Vad Thure såg vet vi inte. Men nu finns hans upplevelse inspelad på band och kommer också att bli en artikel vad det lider. Hans son Jack har bara goda ord att säga om sin pappa.

– Han är inte den som hittar på och dessutom har han ett fantastiskt minne när det gäller saker som hände förr i tiden. Du kan lita på att det han säger är sant.

Har också pratat med en man från Höganäs som natten till i dag filmade ett lysande klot med sin videokamera. Både han och hans fru säg det och enligt hans beskrivning så rörde sig föremålet åt olika håll samt verkade närma sig ibland. Nu vet vi att det finns många problem med hur videokameror avbildar lysande föremål på himlen men jag tar inget ut i förskott utan väntar på att han ska skicka filmen.