I dag tröttnade Anneli på barnens bombardemang av syrénhäck och vinbärsbuske och åkte och köpte ett monteringsbart fotbollsmål. Men hjälp av Johan T satte vi igång och byggde för fulla muggar (som ni kan se ovan) innan det var dags för premiärskottet som mamma Anneli räddade med bravur (se nedan). Ett bättre sätt att fira att det är fotbolls-VM kunde vi inte hitta på.

Själv har jag slitet med värmen och suttit halvdöd framför datorn för att försöka skriva kapitel tre i min nästa bok. Det har varit en trög dag… För att muntra upp mig så lyssnar jag på ett band ur Loy Sollis samling där Loy 1988 intervjuade en man som haft besök av varelser från Venus. Medan mannen berättar så hör man en annan person som kommenterar i bakgrunden – och han verkar allt annat än nykter. Sammantaget blir det ett mycket intressant samtal eftersom mannen som Loy pratar med är helt okej och inte har druckit någon sprit.

Mannen berättar om en bas på Venus som varelserna har kommit från men att deras ”egentliga station ligger i Vega” (verkar svårt eftersom Vega är en stjärna). Farkosten heter ”US Soviet-Ukraine” och de landade i Sundsvall vid tretiden på dagen samma dag som mannen ringde. Topphastigheten är 42,16 av ljusets hastighet.
– Det där har jag fått direkt från dem, säger mannen som berättar att han har sina anteckningar från mötena gömda i sin benprotes för att ingen ska komma åt dem.

Det hela blir givetvis helt absurt. Men det man frågar sig är hur en person som verkar helt normal (även om man kan ana att också han nog ibland gör gemensam sak med killen som kommentera i bakgrunden) kan komma med en så totalt ofattbar historia.

Männen från Venus (Vega) har inga ansikten, en del pratar svenska, andra engelska och ibland kör de med tankeöverföring. Uppdraget som de har gäller Island, Norge, Danmark, Sverige och Västtyskland. Men vad det hela går ut på får vi aldrig veta trots att Loy frågar flera gånger.
– Det här kommer att bli den största upplevelse som jag haft i hela mitt liv, säger mannen till den allt mer skeptiske Loy Solli.

Ju längre samtalet går desto mer irriterad och agressiv blir mannen trots att Loy är den mest lugne och sansade man kan tänka sig. Han anklagar Loy för att inte vara intresserad och kräver att få tillbaka alla de anteckningar som Loy har gjort under samtalet. ”Sådana här saker kan man inte hitta på”, säger han och hänvisar till en anteckningsbok som han har skrivit ned allting i. Till slut tackar mannen surt för sig och lägger på.

Vad ska man säga? Under drygt trettio år har också jag fått lyssna till många, många liknande samtal. En del totalt vansinniga med uppgifter som inte stämmer och där personens kunskaper om rymden snarare ligger på minus än på plus. Andra sansade och trovärdiga men utan minsta bevis trots att personen suttit och pratat med sina långväga besökare hemma i soffan.

Folk upplever de mest skiftande saker och en del av vårt jobb är att lyssna till deras berättelser. Hela tiden fiskar vi efter fakta som kan gå att verifiera, efter minsta detalj som skulle kunna styrka det personen säger. Jag kan garantera att ingen av UFO-Sveriges undersökare ser som sin uppgift att försöka bortförklara det han eller hon hör. Men förklara det – oavsett vart den vägen leder – det vill vi.