I dag är barnen ännu gladare än i går – för nu är skolan slut på riktigt! Jag och Anneli var med på Markus avslutning i Neptuniskolan. För sista gången efter sju års avslutningar stod vi där och lyssnade till barnens skönsång. Nästa år flyttar Markus till Björkebyskolan, samma som Niklas, och då vill de helst inte se röken av några föräldrar längre.

Pratade just med Sven i Falköping som sett en sönderfallande bolid över Essunga 1945. Det var tidigt på sommaren och han och andra i familjen var ute när plötsligt tre klot kom farande från öster mot väster. Kloten var stora som en gammaldags femöring på en armlängs avstånd och hela marken lystes upp. ”Det var som på dagen”, säger han till mig.

Man blir lite avundsjuk. Trots att jag varit ute hundratals timmar för att studera stjärnhimlen så har jag aldrig fått se en bolid.

Sedan kan man ju inte låta bli att undra hur det kommer sig att alla plöstligt ska köra scoter. Varenda unge med rätt ålder far omkring på en sådan. Inte en moppe i sikte. När jag växte upp, särskilt i början av 70-talet, var scotrar ungefär det löjligaste man kunde köra. Alla skulle ha moppe och scoter fanns inte ens på karta. Däremot körde mamma och pappa scoter när de var sisådär tjugo år. Då var det hur poppis som helst.

Allt går i vågor vilket inte är särskilt originellt att påstå. Det man kan fundera över är varför vi plöstligt upplever något som supertöntigt som tjugo år senare är det coolaste som finns. Eller trettio år. Det är ett mysterium att fundera över.

Och så är fotbolls-VM igång. 4-2 till Tyskland mot Costa Rica var ju en rätt kul match. I morgon åker jag till Torsö för att se på Sverige Trinidad & Tobago med gamla kompisgänget. Men först ska vi spela match själva! Överlever vi den så blir det kubb, grillat och en pilsner. Och VM-fotboll!

Malin studerar en ros och Markus är bara glad.