Dagen om inte började så i alla fall tog ny fart vid lunchtid med ett av dessa intressanta men inte särskilt viktiga sammanträffanden som livet är fullt av. Fast den här gången hade jag faktiskt nytta av det. Satt nämligen i bilen efter att ha varit i Vällingby och handlat och var på väg hemåt. Lysnade min vana trogen på P1 där en psykiater vid Karolinska institutet intervjuades om sin femte deckare – hon är nämligen också författare till en serie böcker om mordutredaren Monika Pedersen.
Jag lyssnade intresserat eftersom reporterns frågor gällde kopplingarna mellan den intervjuades arbete som läkare och hennes fritidsjobb som författare och om hur våldet påverkar oss. Men hur jag än lyssnade så nämndes aldrig namnet på den intervjuade. Det hade man givetvis gjort i början men av någon anledning missade jag det.
Efter en stund kom jag hem och parkerade bilen och stängde av radion utan att hinna höra slutet. Gick istället in och käkade min lunch fortfarande nyfiken på vad kvinnan kunde ha hetat. Satte mig vid datorn där jag också hade det senaste häftet från Bibliotekstjänst där alla nya böcker räknas upp, bläddrade lite i det och fick genast syn på en ruta högst upp på sidan 159 – Åsa Nilsonne: ”Ett liv att dö för”. Och visst var det henne som jag så intresserat lyssnat till en kvart tidigare.
Det som kanske är mer intressant är ju hur jag innan jag åkte ut med bilen hade bläddrat förbi en annan notis om samma bok på sidan 71 i samma häfte. Där fanns samma bild och samma text som jag senare hittade 90 sidor längre fram – då jag verkligen behövde det. Givetvis var det så att jag inte hade någon anledning att notera boken innan jag hade hört radioprogrammet. Det var först efteråt som sammanträffandet blev meningsfullt och min hjärna var i gång för att (om än omedvetet) spåra författaren.
Och så är det givetvis. Vi utsätts för mängder av intryck varje dag, de flesta passerar obemärkt eller lagras i korttidsminnet utan åtgärd. Men så plötsligt sticker något ut lite extra vilket gör oss extra skärpta. Bland de hundratals böcker som jag sett i katalogen före programmet var ”Ett liv att dö för” bara en i mängden. Efter programmet var den plötsligt viktig.
