Så var det dags för sportlov vilket barnen är glada över. Och jag med, det ska erkännas. Niklas avslutar sin skolvecka med två prov just nu, ett i svenska och ett i franska i dag så han är nog särskilt nöjd med att få ägna tankarna åt skidåkning i några dagar istället för läxor.

Själv tänker jag sitta i ett soligt hörn av backen och läsa några böcker. Har hälften kvar av Erik Åsards ”Det dunkelt tänkta” och när den är slut blir det Dale Kaczmareks ”Illuminating the Darkness” som handlar om spökljus (i sitl med Martebo) runt hela världen. Ska väl hinna skriva några rader till UFO-Aktuellt också även om kvällarna kommer att gå i ledighetens tecken.

Det där med utförsåkning har jag aldrig förstått mig på. Vilket givetvis är synd. Grabbarna lärde sig förra året och nu älskar de att svischa nedför backarna. Anneli har åkt sedan hon var liten och är en duktig utförsåkare. Så jag själv är ett varnande exempel på att man ska lära barnen så mycket det någonsin går när de är små. Då har de lätt att lära sig och är inte rädda för särskilt mycket (möjligen spöken).

I vår familj har det alltid varit lillebror Markus som vågat göra saker först. Niklas har varit, och är väl fortfarande, den något försiktigare. Därför var det givetvis Markus som åkte de värsta bergochdal-banorna långt innan Niklas ens vågade ställa sig i kön och det var Markus som började åka bräda för flera år sedan. Backarna var inget avskräckande utan bara inbjudande för honom.

Men nu är Niklas ikapp och åker samma bergochdal-banor och susar utför lika glatt. Som på bilden ovan. Han tycker dessutom att det är riktigt kul trots att han för några år sedan var en total motståndare. I somras åkte han fritt fall på Gröna lund. Man ser hur han har växt i takt med att han vågat göra allt mer saker.

Så det händer mycket i skallarna på de små. För oss föräldrar gäller det att erbjuda dem möjligheter att växa och att prova på. Ju mer de får testa desto bättre. Men tvinga dem aldrig.

Själv har jag valt bort den snövita sporten och är bara glad om det blir varmt och soligt så att jag kan dricka min choklad under en tall i backen för att sitta där och lukta på orden i mina böcker. Det är också att ha sportlov.

PS: På vägen upp till Borlänge bromsade vi in hos Berit B och tittade på hockeysemifinalen mellan Sverige och Tjeckien. Det stoppet var värt bevsäret. Sverige och Tjeckien bjuder nästan alltid på veritabla rysarmatcher och jag minns hur jag efter en svensk 2-1-vinst i ett VM på 70-talet gick ut på gatan i Mariestad för att konstatera att inte en människa befann sig där. Alla hade suttit inne och tittat och jublade säkert i högan sky, Nu vann Sverige med förkrosande 7-3 och vi trodde knappt det var sant. Dessutom bjöd Tre Kronor på underbar hockey. Allt gammal elände är glömt!