Det är en alldeles speciell känsla att kunna betrakta världen ur ett fågelperspektiv. So när man spanar in sig från Googles satellitbilder där det går att dyka ned från satellithöjd till jorden utan att lämna stolen. Det är fascinerande och hur häftigt som helst och jag föstår att USA:s försvar har sett till att retuschera sådant som främmande makt inte borde få se.

Själv tog jag mig en titt på Mariestad, där jag kommer ifrån, och viss brister det i upplösning på slutet men känslan att kunna kika ned från ett fågelperspektiv finns ändå där.

Ett annat sätt att uppleva detta är att bläddra i gamla kartböcker och jag kan fortfarande känna fascinationen när jag och Anneli för ett år sedan besökte Istanbul och fick se originalet av Piri Reis berömda karta över den västra hemisfären. Den som Erich von Däniken menade var gjord av rymdvarelser från ett satellitperspektiv. Vilket var fel – så exakt är INTE kartan. Men ändå – vilket oerhört arbete.

Jag stod länge böjd över den underbara 1500-talsprodukt. Inte minst för att den är så vacker. Men när jag sedan vandrade runt bland de övriga kartorna ur Piri Reis samling fanns det många andra att förundras över i utförande och noggrannhet. Vilka umbäranden som låg bakom detta fenomenala slutresultat är svårt att tänka sig.

Just nu håller jag på och läser Jeremy Blacks ”Bilder av världen” (Historiska media) med undertiteln ”Kartornas historia” och också där får man chansen att njuta för fullt. Kartor har varit något viktigt och vackert i flera tusen år även om de till en början mest återfinns på lertavlor och då inte är fullt lika njutbara som senare.

Men känslan av att titta inte bara ned på den jord som vi alla vandrar på utan också att som en liten gud kunna blicka över allt och välja vad man vill spana in är stark. Ta en karta och försök själva. Eller varför inte slå upp boken ”Jorden sedd från himlen” där fotografen Yann Arthus-Bertrand har fångat olika delar av vår fantastiska planet på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Boken är en kaffebordsvariant som inte lämpar sig för sängläsning men väl för en stund tillsammans med barnen. Vackrare än så här bli knappast vår planet.

Så ge jorden en chans och glöm inte att vår planet är en bräcklig liten blå kula i ett kosmos bestående av ljusår av tomhet bara genomkorsat av dödlig kosmisk strålning och en och annan foton. Detta är vad vi har. Låt oss vara rädda om det.