Ledig måndag.
Vilket innebar en måndag fylld av arbete. Men på hemmaplan.
Har jobbat med ett föredrag som jag ska hålla på Kaos Café i Borlänge (en fritidsgård) på torsdag. Eftersom jag håller på att gå över från diabilder till power point så innebär detta en massa scanningar av bilder och en del nytänk i upplägget. Sedan är det ju så förbaskat enkelt att lägga till nya saker när man kör genom datorn istället för diaprojektorn vilket i sin tur gör att det tar dubbelt så lång tid att göra ett föredrag mot förr…

Klar är jag inte. Men i morgon så!

Fick UFO-Aktuellts tryckkorrektur med bud från tryckeriet vid lunch och gick igenom och rättade några detaljer innan jag körde tillbaka med det själv. På vägen lämnade jag in grabbarnas båda cyklar för reparation, båda har växelproblem, och tog ett par hamburgare i framsätet medan jag pratade ufojobb med Mikael Sjöberg i mobilen.

Vad vore man utan mobil! Vågar inte ens tänka tanken.

Passade också på att titta in på verkstaden och inhandla ny lampa för vänster fram. Trist att vara enögd i höstmörkret. Konstaterade också att det är dags för 31.000-milaservice! Dessa bilar som aldrig kan klara sig på egen hand.

Kvällen har gått lite olika vägar. Har nödhandlat några kassar mat, kört Anneli till jobbet igen (där cykeln blev kvar eftersom nyckel visade sig sitta i Markus knippa – och han var hemma), svängt förbi Inga-Lill Wallin med ett band från dagens Radio Gotland som jag tejpat från nätet eftersom den gode Sven Karlström hade lite synpunkter på Marteboljus och annat skrömt. Men största delen av kvällen gick åt till det absolut sista när det gäller den bortgångne ufologen Earl Neffs klippsamling. Har etiketterat allt, sett till att det finns index och sedan radat upp de tjugo A4-pärmarna på golvet i väntan på transport till AFU.

I går satt jag i tre timmar och identifierade bilder ifrån Värmlandsprojekt II 2004, satte in dem i plastfickor i två fullmatade pärmar och konstaterade att jag nog måste skicka iväg några av bilderna på remiss till respektive fotograf för att få en fullständig identifiering. Pärmar är något man får lära sig att älska om man ska vara ufolog.

I kväll hade jag också ett samtal från en frilansjournalist som håller på med en artikel om några extrema ufomänniskor vilket osökt för tanken till det samtal jag hade med Mikael Sjöberg från bilens framsäte. Det handlade nämligen om en mycket märklig artikel på Svenska Dagbladets hemsida i dag. Svenska Dagbladets artikel Här kallar skribenten den engelsman som hackade sig in i bland annat Pentagons datorer för ”UFO-dåre”.

Mikael tyckte liksom jag att det knappst kan vara ett särskilt välfunnet journalistiskt grepp att kalla människor för dårar bara för att de har ett extremt intresse. En dåre i våra ögon är en sjuk person som borde beredas vård. Kanske några av alla dem som sprider virus över nätet skulle kunna platsa i den kategorin.

När Mikael mejlade SvD:s chefredaktör Lena K Samuelsson fick han bland annat följande svar: ” 'Ufodåre' används av skribenten som ett sätt att beskriva ett för de flesta extremt intresse för ufo:n. I en kolumn har skribenterna en annan frihet än i nyhetstexter, i det formatet kan man också tillåta sig lite lösare formuleringar. Jag tycker inte att det står i motsättning till vårt publicistiska uppdrag.”

Då vet vi det. Svenska Dagbladet tycker att det ingår i tidningen journalistiska uppdrag att kalla folk för dårar.
Gonatt.