Ibland är fredagar särskilt sköna. Att komma hem, packa upp sina saker, läsa post (en välmatad Sökaren kom i dag), sortera in dagens e-post och hjälpa till med maten. Anneli är redan hemma. Efter en stund dyker Niklas upp från sin innebandyträning och en halvtimma senare Markus från sin fotbollsmatch. Sedan plockar vi fram pinnarna och njuter av vår wok!
Fredagar finns det äntligen tid att gå ned i varv. Jag försöker att hålla mig hemma och bokar inte in några möten eller föredrag. Fredag är en tid för hela familjen att samlas. Men grabbarna håller på att bli stora och Niklas, 13, har redan stuckit iväg med några kamrater till fritidsgården. Men han ska vara hemma 21 och då tittar vi på en film som ett gäng soffpotatisar framför teven.
Tiden får helt enkelt stanna av en stund. Helgen i övrigt är inte alltid så vilsam. Lördag och söndag väntar innebandymatcher i mängd och då är det bara att åka med för att titta och heja på. Oftast tar jag med en bok för att hinna läsa lite i pauserna. Och är det en cup, som i morgon, så finns det gott om tid i väntan på nästa match.
Mamma har haft follk hemma hos sig mest hela veckan. Hon har till och med fått slut på vasar. När hon gick för att handla på Oxen höll hon på att inte komma hem för alla som ville beklaga sorgen och prata om pappa. För pappa kände alla och alla kände pappa. Det är skönt med allt stödet och att hon slipper vara ensam när jag, enda barnet, sitter här dryga trettio mil bort.
Ufologiskt har det mesta rört sig på e-postfronten. Skulle kunna jobba heltid med e-posten om någon bara betalade mig för det – det vill ingen! Men nu ska jag ta en paus ifrån mejlen för en sista titt innan jag och Anneli går och lägger oss.