När Markus följde med Anneli och handlade och Niklas låg i sin säng och försökte sova bort sin förkylning så ägnade jag några timmar åt ännu ett kapitel i den kommande boken ”Möten med det okända”. Gjorde några intressanta telefonintervjuer också, bland annat med en 80-årig dam i Värmland som berättade om ett hus med hemska spökerier som hennes pappa jobbade i för mer än 120 år sedan. Den damen är den sista som har bra andrahandsinformation i fallet fortfarande.

För det är ju så det blir med riktigt gamla händelser. De som var med är borta sedan länge och kvar finns bara de som träffade ursprungsvittnena. I bästa fall. Nu var damen riktigt bra att prata med, noggrann med fakta och inte lagd åt att överdriva. Om hälften av det hon berättade var sant så rör det sig om poltergeistfenomen som går utanpå det mesta. Det gick faktiskt så långt att familjen som bodde i huset tvingades riva det och flytta för att kunna få ordning på tillvaron igen.

Nu lär det finnas en del skriftlig dokumentation om händelserna också så jag får väl se om det går att spåra något av den. Det skulle onekligen vara intressant i så fall.

Framåt kvällen ringde det en man från Hörby som hade funderat på att höra av sig till en ufogrupp i mer än 30 år. Omkring 1975 hade han och en kamrat varit ute och jagade när de mitt på dagen och i dagsljus hade fått se vad han beskrev som ett ”tefat med fönster” som hade hängt i luften innan det gav sig i väg. Efter att ha bett honom kontakta kamraten så ringde han tillbaka och jag fick numret dit. Också den mannen mindes det som hade hänt tydligt även om hans minnesbild inte var lika dramatisk som Hörbymannens. Några fönster hade han aldrig sett men väl ett ovalt eller utdraget ljusfenomen (hans ord) som hade flugit förbi ganska snabbt.

Som vanligt blir frågan vem som minns rätt. Var det kanske bara en vanlig bolid? Eller hade föremålet fönster? Nu minns ingen av dem exakt när detta hade hänt men säger båda att det stod om händelsen i Kvälls-Posten dagarna efter. Där framgick det att föremålet/fenomenet hade setts också i Norrland vilket väl styrker teorin om ett naturligt fenomen. Men säkra kan vi inte vara.

Satt en stund framför Seinfeld och klistrade in amerikanska urklipp från 1956-1957 ur John Otto-samlingen. Niklas har går gått ut med en kompis men jag ska nog ringa hem honom eftersom vi ska upp tidigt för att åka till Mariestad i morgon.

Och vår vän Dr Krillian fortsätter att ge enkla svar på svåra frågor. I dag är det den fria viljan han ger sig på. Här har rätt mycket sentida forskning visat att vår vilja inte är så fri som vi skulle tro. Mycket är förprogrammerade reflexer, annat efterapningar av andra och ytterligare annat egna repriser.  Många av de tankar som vi tycker är originella är inte det. Lite dystert kan tyckas men är man medveten om detta så kanske det går att ändra på. Kanske…