I dag fick jag beskedet att min vän Ernst Linder gått bort. Ernst avled i lördags i en ålder av 92 år. Ernst var ordförande för Interplanetariska sällskapet i Stockholm under ett antal år och intresserad av allt som hade med det okända att göra.

Vi träffades regelbundet för att prata om hans stora intresse men sedan coronapandemin slog till har jag inte haft möjlighet så den sista gång jag träffade honom var den 16 december förra året. Då var han på ett vårdboende.

Ernst var en allt igenom vänlig och trevlig man. Jag hörde honom aldrig säga ett ont ord om någon annan. Han var också oändligt nyfiken, och det ändå upp i åren. Trots att han fyllde 92 i början av året slutade han aldrig fråga eller diskutera.

Att han dessutom var god vän med Henry Kjellson gjorde vår vänskap ännu intressantare och vi pratade en hel del minnen under åren. Men för ett par år sedan började Ernsts minne svikta och det gick inte längre att prata om sådant.

På slutet ville Ernsts hjärta inte riktigt orka och en problematisk lunginflammation gjorde att kroppen fick en påfrestning den inte klarade. Men släktingar som träffade honom sa att han mest pratade om framtiden och vad han skulle göra då. Så typiskt Ernst!

Jag kommer att sakna honom mycket.

Min dag började 09 med en rad telefonsamtal som var mycket intressanta. Jag får säkert anledning att återkomma till dem. Ringde också Järfälla kommun eftersom de har strulat till det med sophämtninge, gjort ett nytt schema (som blev fel) och sedan ändrat igen och flyttat fram vår sophämtning nästan två veckor. Det går ju inte.

Så jag ringde och fick träffa en trevlig och serviceinriktad dam som fixade hämtning redan i morgon.

Men jag jobbade också på med nya bokmanuset och så läste jag vidare i ”Nattavaara”. Kom till sidan 162.

Till lunch blev det lasagne som Anneli hade lagat tillsammans med Markus i går. När det blev kväll på jobbet blev det pizza från La Barca men jag fick också en liten ostburgare levererad från Max av Pär som jobbar som it-support i kväll.

I taxin till jobbet intervjuade jag KD-politikern Mikael Oscarsson som precis skickat in ett brev med en begäran om riksdagsdebatt kring Estonias förlisning till inrikesminister Mikael Damberg. Så snart jag kom fram till DN satte jag mig och skrev och ringde dessutom upp biskopen emirat Caroline Krook som jag fångade utanför domkyrkan i Visby för att få hennes syn på eventuella nya dykningar och gravfriden.

45 minuter efter att jag satt min fot på jobbet låg artikeln ute.

Sedan blev det full fart med Trumpen även i kväll för nu fick han flyga hem till Vita huset. Själv fick jag åka hem en bra bit efter 01. Drack lite bubbelvatten och läste vidare i ”Nattavaara” till efter 02.