I dag tog jag och de närmaste farväl av Ernst Linder när han begravdes vid en ceremoni i Oscarskyrkan. Officiant var Bo Lindberg som höll ett mycket vackert och bra tal vid kistan. Bo lyfte fram Ernsts stora intresse för det oförklarade i tillvaron och hans tidiga engagemang inom den svenska uforörelsen.
Jag är glad att jag kunde vara med. Vi var bara nio personer i den stora kyrkan och vid samlingen efteråt bara åtta. Men de var längesedan jag varit med på en så positiv begravning, helt i Ernsts anda. Ernst var alltid positiv och nyfiken, såg alltid framåt och var ständigt fylld av idéer och frågor.
Våra timslånga samtal i hans lägenhet på Linnégatan är något jag aldrig kommer att glömma och mitt tack till Ernst, när det var min tur att gå fram till kistan, var för att han gett mig ett rikare liv.
Efter ceremonin satt vi alltså och pratade om Ernst och hans pappa, som också hette Ernst och som hade ett minst sagt äventyrligt liv, i flera timmar. Vi kunde samlas i församlingshemmet där vi bjöds på smörgåstårta och te och utplacerade runt tre runda bord på coronasäkert avstånd från varandra.
När jag väl åkte hem hade klockan hunnit bli 17 och det regnade. Stannade till på Skälby livs och hämtade ut ett paket åt Anneli plus att jag fått order om att köpa två liter mjölk. Det är roligt att affären, som fick ny ägare tidigare i år och en betydande ansiktslyftning, nu verkar locka fler kunder.
Efter att ha lagat mat tillsammans med Markus (spaghetti carbonara) satte jag mig i läsfåtöljen och plöjde resten av Mikael Carlsons ”Förbjudna stigar” och kunde konstatera att Anders Liljegren haft helt rätt när han recenserade boken i senaste UFO-Aktuellt, den var en bladvändare. Först framåt 22 lade jag den ifrån mig, nöjd med läsningen.
Det är ju lite kul att såväl UFO-Sverige som UFO-Aktuellt nämns vid namn och att boken också nämner att vi har vårt stora arkiv i Norrköping.
Under dagen fick jag också besked att den stora donation från William Corliss änka kommer att anlända till Sverige den 20 november. Det ska bli spännande att få öppna kartongerna, när nu det blir möjligt. Jag måste hitta ett tillfälle att åka till arkivet helt enkelt.
Strax innan jag åkte in till Östermalm för att vara med på begravningen levererade DHL ett paket med två böcker av den danske musikern och sedan en tid mikrometeoritsamlaren Jon Larsen. Mycket spännande! Bilderna, som är tagna genom mikroskop, visar helt underbara små miniatyrvärldar i de mest skiftande färger.
När kvällen började ta slut betade jag av lite epost innan jag tittade på ett avsnitt av ”De 100” som jag bara hinner se lite då och då, så den serien kommer nog att räkna länge. Kanske 100 dagar?
I säng 00.30
