I dag publicerades Marko Säävälas poddintervju med mig på hans MurvelMarko-sida. En timma fick vi hop som ni kan lyssna till om ni klickar på länken här ovan. Snabbt klippt av Marko som intervjuade mig den 23 november. Marko har gjort en serie poddar som är klart värda att lyssna på. Ämnena skiftar med journalistiken är den röda tråden.

Eftersom jag fortsatte blöda näsblod så där lagom mycket hela natten sov jag bara lite sporadiskt. Som sällskap (förutom Anneli som lyckades sova trots mig) hade jag min DN-kollega Sanna Torén Björlings bok ”Allt vi har gemensamt” som jag läste rakt igenom in i morgonen. Den var riktigt intressant och gav en inblick i hur vanligt folk i USA resonerar kring de frågor som nu så tydligt delar landet – rasism, invandring, vapen och Trump.

När jag väl läst klart, tagit mig upp och ätit frukost så skickade jag iväg hela boken till Storytel. Nu är alla detaljer fixade och det är dags för min redaktör att ta det hela vidare. Det är riktigt kul att det blir en ljudbok eftersom det är dessa som säljer numera. Men som det pappersboksmänniska jag också är hoppas jag givetvis att den också ska bli tryckt. Skönt att vara klar i alla fall.

Näs-ta steg var att ta tag i en mindre angenäm uppgift innan förmiddagen gått för långt. Nämligen att dra ut de så kallade tamponaderna som min opererande läkare tryckt in i näsan efter att han rotat runt där i någon timme. Och jag kan garantera att de satt ordentligt fast. Först blötte jag upp dem så gott det gick nere i duschen och sedan satte jag mig med näsan över handfatet och drog i de snören som suttit fasttejpade utanpå näsroten sedan operationen.

Det sprutade blod och Anneli som var med fick gå ut och lägga sig på golvet för att inte svimma. Till min hjälp hade jag i alla fall två ispåsar som jag tryckte över näsan och sedan satt jag där och försökte stilla blodflödet i en halvtimma. Den första blodchocken hade lugnat sig sedan länge och nu droppade det bara tungt men flitigt.

Till slut vågade jag i alla fall ta mig upp och framåt eftermiddagen var det inte längre några problem med höger näsborre medan den vänstra fortsatte att trilskas ibland. Jag lär nog ha kvar en bomullstuss där under natten.

Jag skulle egentligen ha jobbat i dag men redan vid 06 i morse skrev jag till vår personalredovisare att det inte skulle funka. Men i morgon räknar jag med att vara igång igen.

Såg i tidningen Journalisten att Duff Deutgen var död, 86 år gammal. Duff var mycket ufointresserad och skrev en rad artiklar i ämnet från 1970-talet och framåt för sin tidning Norrländska Socialdemokraten. Han intervjuade mig vid ett par tillfällen.

Eftersom jag inte var helt på topp satte jag mig i soffan och tittade på ”Citizen Kane” igen eftersom DN haft en stor artikel om den för någon vecka sedan. Kanske var jag inte lika imponerad den här gången som senast men helt klart är slutscenerna några av filmhistoriens bästa. Och för er som har sett ”Simpson’s” variant finns det mycket att känna igen.

Anneli och jag fixade Janssons som ett slags försök inför julen. Nu hade vi lite för lite ansjovis så den saken måste vi tänka på till julbordet. Jag kunde i alla fall konstatera att jag fått tillbaka en hel del lukt- och smaksinne nu när polyperna är borta och det är egentligen ganska remarkabelt att det märks redan trots att näsan långt ifrån har läkt. Riktigt häftigt eftersom jag saknat luktsinne och haft ett dåligt smaksinne i många år nu.

Har också hållit kontakten med Staffan som är kvar på Akademiska i Uppsala och snart ska börja gåträna igen. Vilket behövs efter tolv dagar i en säng. En massa muskelmassa har försvunnit.

Jag och Anneli tittade på ”På spåret” som nu är igång igen. Det brukar vi inte missa.

Sedan blev det sängen med en god bok. I morgon ska jag börja jobba med UFO-Aktuellt på allvar.