I dag var det dags att avtacka ännu en arbetskamrat, nämligen Amina Manzoor, DN:s medicinreporter som nu går sin egen väg, bland annat med ett bokprojekt. Vi är många som kommer att sakna Aminas klokskap och hjälpsamhet liksom hennes alltid genomarbetade artiklar under pandemin. DN blir lite fattigare och vi som jobbar kvar ett gott stöd mindre.
Avtackningen blev som i går digital men det hölls tal och applåderades och kändes ändå nära.
En stor del av denna lediga dag har jag ägnat åt att hjälpa DN-kollegor som vi har kontakt i vår stora rundringning med olika saker och det märks tydligt hur uppskattat Hans och mitt arbete är. Det är lätt att avsätta ledig tid när man känner att vi gör skillnad.
Lunchen fixade jag och Markus (stekt fläsk med stekta ägg och vita bönor) och innan dess hade jag ägnat en del av förmiddagen åt att jobba med Melodifestivalen. Lyssna på låtar och förbereda mig inför finalen som jag kommer att vara med och bevaka.
Men jag har också tvättat och fixat lite hemma, beställt en bok om konspirationsteorier som Pelle Persson tipsade mig om och dessutom läst två artiklar som han skickade mig ur Kvällsstunden (en om meteoritfyndet och en om just konspirationsteorier) vilket jag är tacksam för.
Fick också ett brev med bilder från en av de tidiga fältundersökarkurserna i Lersäter från Ingvar Damm och ägnade en stund åt att identifiera några av de som fanns på dem och som Ingvar själv inte hade skrivit namnen på. Det slutade till och med med att jag ringde upp en av dem som Håkan Ekstrand trodde sig minnas namnet på och fick en saken bekräftad.
Ni kan se några av bilderna här ovan. Just Håkan syns på en bild längst ned till vänster.
Framåt kvällen, när jag var klar med allt ringande och fixande fixade vi räkor på baguette med aioli och ägg med vitt vin som fredagsmiddag innan jag och Anneli tittade på ”De bästa åren” på SVT Play som DN rekommenderat. En nästan tre timmar lång film som tog sig tid att berätta tre hemkomna soldaters historia när de kom tillbaka till USA efter andra världskriget. Inte dum alls och jag gillar ju långa filmer som inte hastar över sina berättelser.
Under kvällen hade jag kontakt med den tyske ufologen Christian Czech som det var länge sedan jag hörde ifrån. Försökte också få honom att ställa upp i en podd som en vän till mig gör men tyvärr hade Christian inte tid just nu.
Har fortsatt läsa i Julia Boyds ”Turister i Tredje riket” (undertitel ”Vittnesmål från nazismens framväxt”) som jag inte släppte förrän den var färdigläst framåt 01.
Sist i kväll fick jag ett mejl från en vän som varit i ekonomisk knipa och varit väldigt nära att mista sin bostad. Men nu skrev vännen att det hade rodnat sig, hjälp hade kommit och det går bra att bo kvar! En riktigt god nyhet.